Siri, vår Siri

Något jag helt glömt bort att dokumentera är ju hur det går med Siri, den 1 åriga husky/hovawart damen som fick flytta hem till oss. Det har troligen lämnat pga att det var en mycket dåligt tidpunkt hon kom, de veckorna magsjuka kom att härja hos oss. Jag och Alissa första veckan och Mikael andra. Suck suck, det var tunga veckor. Både med ny familjemedlem och sjuk man ;) hehe. Ord som användes flitigt var, nej, ner, loss osv... Alissa tyckte det var lite jobbigt och hon blev ofta ledsen när man sa till åt Siri på skarpen.

Jag hade ställt in mig på att det skulle bli mycket tungt att ha denna tös inomhus eftersom hon bott i hundhage hela sitt liv. Men det gick över förväntan, hon skulle mer än gärna kommit och sovit i sängen redan första natten. Men det sa vi nog stopp för, hon är lite för stor och vi har ju redan en Milou där och han går det inte att hålla bort, gamla gubben. Mycket ståhej var det visserligen när de båda hundarna skulle bekanta sig med varandra. Runt runt runt sprang de och härjade, men inget bråk för från första stund var det Milou som var bossen. Och det är inget problem när de båda ska äta, man kan ha skålarna bredvid varandra utan problem. Men är det frågan om korv, Milous favorit då kan det bli lite spänning i luften och Milou visar att det är han som bestämmer.

Den första veckan fick Siri sova i vårt blivande gym, dels för att vi var sjuka och utan energi och dels för att hon är en liten gnagare. MEN, hon har bara tuggat på saker i garaget, när hon har varit ensam och har tråkigt. Någon enstaka sak har hon försökt tugga på inomhus, som t.ex. alissas älsklings nalle som vi fick operera ena armen på, då var Siri väldigt billig.

Nu sover hon lugnt och fridfullt i vardagsrummet eller på golvet i vårt sovrum, först mot morgonen när vi vaknar försöker hon komma upp i sängen. Och hon har inte tuggat eller förstört något. 

Milou och Siri har slutat härja runt, de ligger nog mest och sover på varsin plats. Ibland försöker Siri aktivera Milou och vill få honom att leka, dock utan resultat. Siri har träffat en del andra hundar redan och hon har kommit bra överens med alla. Hon vill bara leka leka leka och hon har hittat en jämlik, Miranda. Hon var nog en riktigt rolig prick att leka med. Ett plus var att det gick bra att ha dem lösa, låta de springa och härja fritt eftersom när Emma lockade in Miranda kom Siri hack i häl. Gör man så med vår gamle man Milou som annars går bra att ha lös på gården så springer de iväg, Milou tappar öronen och drar med Siri på upptäcktsfärd. Hem kom de nog efter en stund, tack och lov. 

Dragkamp med "storebror" var roligt, tills leksaken gick sönder, märligt!

Hon är väldigt mycket valp ännu, det märks. Hon är väldigt ivrig och väldigt människokär, det ska pussas och hon vill ha mycket uppmärksamhet, speciellt av, för henne nya människor. Alissa märker att Siri är en mycket mer sällskaplig av sig och det tycker hon om, vi hoppas de kommer bli goda vänner vart efter de båda växer till sig. Milou är ju mer av en enstöring "morr, rör mig inte när jag vilar/sover". Siri kan "sitt" och hon kan "vänta", det är en bra början men det finns mycket att jobba på ännu. Mycket! Kasta och hämta pinne ute på gården är roligt både för mig och Siri. För hon hämtar och kommer tillbaka med den i 9 fall av 10, Milou bara hämtar men kommer inte tillbaka med den. ;) 

Mikael har varit ute med henne i skog och mark en hel del, det är något jag tror de båda uppskattar. Det är också hans bilder jag lånat hit till bloggen. Kan konstatera att livet med två hundar börja sakta men säkert flyta på bättre och bättre för varje dag som går. Vi var ju inne på att skaffa en valp först men nu känns det bra att ha kunnat erbjuda denna tös ett nytt hem, hon är ju bara 1 år och har hela livet framför sig.

Detta blev ju lite av en roman, grattis du som orkade läsa! ;)