Dammar av bloggen

Här är det dött, riktigt dött. Det känns som det varit och är en riktigt lång höst. Dagarna flyter förbi en efter en och de fylls med vardagliga saker och några guldkorn. Ett av guldkornen var givetvis konserten i Närpes tillsammans med Sanna Nielsen förra lördagen. Det blev en lång men minnesvärd dag tillsammans med alla euforiter (alltså alla som är med i kören Euforia ;)). 

Denna vecka har bestått av jobb och studier och absolut inget annat känns det som. Har kämpat länge med en del uppgifter i näringslära, riktigt kämpat. Många uppgifter har nämligen varit uppgifter där vi skulle räkna och mitt matte huvud är inte det bästa.. Men nu är de färdiga och inlämnade för granskning. Drar en lättnade suck, för de nya uppgifterna om vitaminer och mineralämnen rullar smidigt förbi en efter en, jag läser, skriver och funderar med ett leende på läpparna. Har knåpat ihop 5 A4 sidor med text redan idag. :)  

Och sådär på tal om att det är dött här på bloggen så har jag smått börjat fundera på att låsa den. För jag känner mig inte lika frikostig med mina tankar, känslor och funderingar längre. Det har bara blivit så och det är därför det är dött här. För att skriva inlägg i stil med "det här har jag gjort idag..." känns inte lockande, alls. Så den karamellen ska jag suga på en stund till och se vart det bär av. 

Stay tuned, kanske ;) 

Om magen

Jag har ju som sagt väldigt känslig mage och jag vet att jag mår bäst av att lämna bort mjölkprodukter och onödigt socker. Men ibland går det bra och jag kan äta vissa mjölkprodukter utan att magen krampar och sväller upp. Ett ex är ekologisk kvarg (tummen upp! jag har saknat kvarg) och ett annat är proteinpulver från fast. Ibland blir jag inte riktigt klok på vad det är jag reagerar på...

Hur som haver, testade ju fitnessgurus proteinpulver som jag beställt hem i portionspåsar. One way gick så där, fick nog lite magknip men överlevde. Däremot gick one way isolate inte alls. Magen krampade riktigt ordentligt några timmar senare och på kvällen och hela natten låg jag i fosterställning och kallsvettades. Dagen efter var magen öm och jag hade ingen aptit och var helt utan energi. Detta var i förrgår, idag är aptiten och kraften tillbaka och det gör inte ont längre. Men den ser ut som på bilden nedan.

Jag vet inte om det var pulvret i sig som orsakade detta eller om det var för att magen utsattes två gånger på kort tid för något den uppenbarligen inte tål. 

Det ser ut och känns som jag skulle gå runt med en baby bump. Men så är INTE fallet. 

Jag mår bäst av vardagen, fasta rutiner med mat och sovtider. Hemlagad mat som jag själv tillrett och att lämna bort mjölkprodukter samt "skräp" (så som, godis, kex, glass, kakor, chips m.m (listan kan görs lång)). Resor och restaurang besök är lite ångestframkallande när jag inte vet när och varför min mage börjar bråka. Därför var resan till Helsingfors tillsammans med Diana extra roligt, för min mage mådde bra. Glad mage = glad Sandra. Jag fick gå och sova lika tidigt som vanligt utan att känna mig tråkig och jag åt den mat jag är van att äta eftersom vi båda hade med matlådor.  Resa med husbilen är lika fantastiskt. 

När det inte finns så mycket annat att göra än drömma sig bort

Hela påskhelgen har jag varit snuvig och haft ont i halsen när jag vaknat för att sedan försvinna efter strax efter frukosten. Igår kväll kände jag mig frusen och idag vaknade jag med stegring. Så tråkigt. 

Mellan mina tupplurer och mitt soffhäng har jag idag i alla fall fått bokat plats för husbilen i Vålådalen i augusti när Mikael ska springa axa fjällmaraton. Det blir två nätter där och sedan söker vi oss hemåt mot kvällen när Mikael kommit i mål och fått vila sig lite. För tyvärr råkar det vara helgen före skolorna börjar igen och Mikael måste tillbaka till jobbet. Men hur många dagar på förhand vi sticker iväg är oklart, det tar vi lite som det kommer, totalt blir det i alla fall minst 4 nätter. 

Förutom en helg till Rokua i början av juni är detta vår ända färdigt planerade resa. Men nog ska vi väl ändå tro att det blir fler turer med husbilen än så. Alissa har t.ex redan bestämt att Johanna och Robert ska med på en tur, "Vi ska sova där uppe och Johanna och Robert där nere.." Så det måste vi nog försöka pricka in. ;) 

Ja, jag sitter här och drömmer mig bort. Finns inte mycket annat att göra när man är hemma och lite krasslig. Synd bara att det är så underbart väder. 

Här är en bild som dök upp när jag googlade vålådalen

Mot våren

I samband med att vårsolen började lysa och att flyttfåglarna började återvända försvann min tid, eller rättare sagt har jag nog prioriterat annorlunda och lagt min tid på annat än jag vanligtvis brukar. Det känns lite som att jag varken hinner eller orkar med hälften av det jag skulle vilja och borde göra. 

Som t.ex att blogga, det är något jag skulle vilja göra. Men när motivationen, inspirationen och orken att hitta på meningar inte finns känns det som det är lika bra att låta bli. 

Träningen är en annan sak som inte varit på topp de senaste 2-3 veckorna, tränat lite när jag känt för det och efter behag. Mycket vardagsmotion. Helt okej det också men jag vet med mig själv att jag har så mycket mer ork och energi när jag är igång med min träning. Gladare är jag också. 

Men allt har sin tid. 

Just nu fixar vi smått på gården och planerar, cyklar rätt mycket, umgås, tagit fram husbilen och håller på att göra den redo för våren, sommaren och höstens turer. Drömmer oss bort. 

Onsdag och vilodag

Jag håller på att skriva ett inlägg om mitt år med pt, mina tankar, känslor, bilder och upplevelser. Men det tar tid, att hitta orden, att formulera mig och speciellt idag när jag har vilodag från träningen tänker jag inte sitta framför datorn ända tills jag börjar jobba. Men innan veckan är slut har jag nog tänkt få publicerat det inlägget. Så håll utkik! :) 

"Arriving at one goal is the starting point to another"

Drömmar och mål har vi alla, de kan vara stora som små. Och bilden här ovan säger allt, var inte rädd för att drömma och ha mål. Tro på dig själv och du är halvvägs där! Det kan låta som en kliché men det är så sant.

Jag har alltid haft mål och drömt om olika saker hela mitt liv, men det är först de här senaste åren jag faktiskt börjat tro på mig själv och aktivt försökt nå dit jag vill. Start punkten för mig var nog när jag kom till insikt att jag ville förbättra min kondition för att orka bättre med vardagslivet som mamma till en kvick baby. Mitt första stora mål var att springa 20 minuter i ett sträck. Dit kom jag och jag fick mersmak för att ta mig an nya mål. Många av mina mål de senaste 2 åren har varit träningsrelaterade men vart efter jag lyckats nå dem har jag insett att kan jag nå dessa mål kan jag nog sträva till att nå andra drömmar och mål i mitt liv också. Detta har gjort mig starkare som person, jag tror på mig själv. 

Vi hade en lek på personalfesten för en vecka sedan en del av leken var att berätta åt sitt par vad man har för "special egenskaper", Joanna var mitt par och hon beskrev mig med ordet beslutsam. Eftersom när jag har bestäm mig för en sak ser jag till att få det genomfört. Den egenskapen har jag inte alltid haft utan den har kommit till vart efter jag vuxit i mig själv och börjat hitta vem jag är. 

Jag lämnade att fundera på det här med mål och drömmar när jag en dag satt och funderade vart jag siktar här näst, både allmänt och i träningsväg. Så nu ska jag försöka skriva ner några mål och givetvis försöka sträva att uppnå dem.

Träningsmål:

- Träningsglädje, fortsätta träna för att det är roligt

- Fortsätta bygga upp en stark kropp som ska orka bära mig hela livet

- Stretcha mer och bli rörligare

- Orka 40 kg i stående ryggresning (började på knappt 10 kg i september och är nu uppe i strax över 30 kg)

- Få vårt gym färdigt

- Lära mig skida, tycker det är ett perfekt träningssätt vintertid men har inte funnit glädjen i det när jag inte har någon vidare teknik.

- Satsa på benen och nedre ryggen för de muskelgrupperna släpar lite efter. 

Övriga mål:

- Ta mig an mina nya arbetsuppgifter och göra det bra

- Aktivt försöka förlänga mitt tålamod

- Börja studera till diplomerad livsstilsrådgivare. Siktar på att börja i mars, men senast i juni.

- Fortsätta att öva på att prata finska

- Vika in kläder i klädskåpen vartefter de är rena och torra och inte lämna de på hög.

- Minst en "utflykt" i skog och mark i veckan tillsammans med familjen

- Stötta, uppmuntra och hjälpa Mikael med sin träning för att han ska nå sina mål

Aldrig mer

Jag är inne på det här med magen ännu, jag ska riktigt på riktigt skärpa till mig och inte låta den bli sådär sjuk igen. aldrig! Det är inte värt det. Och varför är jag tvungen att skriva det hit då? Jo, bloggen peppar mig och håller mig motiverad och det gäller allt, inte bara träningen. För har jag skrivit ner här att jag ska göra en sak så gör jag det också eller i alla fall försöker. Skam den som ger sig. 

Lånar en snutt text av Anna som har bloggen Trend o Träning: "Jag rekommenderar verkligen att berätta för alla vänner, bekanta, familj och via sociala medier om dina mål för lite extra mental trigger. Behåll dem inte för dig själv – då är det så lätt att bli bekväm och strunta i dem när det börjar bli jobbigt. Och du – att misslyckas är inte att förlora. Alla misslyckas ibland. Det är de som inte VÅGAR riskera att misslyckas som förlorat."

Glad mage som återhämtat sig, igår såg jag riktigt gravid ut med uppsvälld mage

Pusselbitar som börjar falla på plats

När jag nu varit sjukskriven och har haft Alissa i dagis när jag ändå inte kunnat hjälpa henne har jag haft massor av tid att tänka och fundera. Googlat, googlat och googlat, tänkt, funderat och åter tänkt. Och vet ni vad, jag vågar nu nästan säga att jag vet vad jag vill bli när jag blir stor. En helt sjukt skön känsla har spridit sig i min kropp och knopp. Det var en sådan där aha-upplevelse, det där ska jag göra ropade hela min kropp när jag hittade information om en utbildning .Exakt vad det handlar om och vilken utbildning avslöjar jag inte i nu läget utan först när det blir av. Jag skriver när och inte om, för detta ska jag göra. Jag ska. Positivt tänkande ni vet! :)  

Ursäkta att jag spottar ur mig blogg inlägg på löpande band nu, men det är en sådan dag idag! 

Torsdags tankar och träning

Alissa blev överlycklig att jag förde henne med cykel till dagis idag, hennes sista dag innan hon får sommarlov fram till den 5:e augusti. Och nej, jag har inte dåligt samvete över att ha haft henne på dagis denna vecka fast jag själv påbörjat min semester. För när jag frågade av henne om hon tycker det ska bli skönt med sommarlov och få vara hemma med mamma och pappa svarade hon "nej, jag vill int ha sommarlov. Jag vill vara i dagis och leka med de andra barnen". Det är skönt att veta att hon trivs där, men jag har på känn att hon kommer att stundvis under ledigheten sakna sina kompisar en hel del och tjata om att få åka till dagis. Så det var lika bra att hon fick vara där den här sista veckan, som det blev bestämt långt innan jag visste när jag skulle få min semester. Svårt att planera dagis behovet när man inte vet när man jobbar och är ledig. 

Klockan är 08:20 och jag har för en stund sedan kört igenom ett ben pass, nu sitter jag och väntar på att klockan ska bli 09:30 så att jag får tillsammans med Joanna ta ett pass bodybalance på studio Z. En förmiddag i träningens tecken. Och jag älskar det! :) Semester är allt bra underbart att ha. 

1 års jubileum för mitt nya liv

Nu i månadsskiftet april/maj så är det exakt ett år sedan jag bestämde mig för att nu ska jag faktiskt satsa på träningen och ge den en ärlig chans. Nu ett år senare är jag fast och ångrar inte en sekund att jag gjorde träningen till min livsstil. Det ända jag ångrar är att jag inte börjat tidigare! ;)  Jag fascineras över hur mycket man faktiskt kan åstadkomma på ett år, både fysiskt och mentalt. Jag är starkare på alla plan. 

Jag har utvecklat ett självförtroende och en självkänsla jag tidigare saknat, jag tror på mig själv och vågar ta mig an nya utmaningar jag är inte längre rädd för svåra/jobbiga situationer. Och jag kan glädjas åt spontana saker, äventyr, överraskningar m.m för mitt gigantiska kontroll behov har minskat. Rutiner, de vill jag ha i vardagen men tidigare rubbades jag helt om något oväntat hände. 

Mitt nya jag

Jag jobbar hårt med att forma och bygga upp min kropp. Det ger en sådan endorfin kick att se hur kroppen utvecklas och muskler byggas upp och känna att jag orkar mer, tyngre. Ryggen är jag kanske mest stolt över i nu läget för där har jag utvecklats mest. Men magen har jag också jobbat hår med och axlar har jag fått. 

Rygg 30.1-12.4

Axlar maj 2012 - april 2013

Mage maj 2012- april 2013

Att kunna inspirera andra är en annan sak som höjer min motivation och ger mig energi till att jobba vidare. Jag blir så glad av att få mejl och meddelanden där det står att jag varit en inspirations källa. Tack!  

"Hej, jag vill köpa nya bröst"

Jag brukar inte reagera nämnvärt över reklamen som kommer med jämna mellan rum när jag sitter och hör på nrj i bilen. Tills idag, när de gjorde reklam för bröstförstoringar och att man kan få delbetala operationen med si och så många euro i månaden i x antal månader. Det lät i mina öron lite fel, det lät som en typisk reklam för t.ex. en tv eller annan bruksvara. 

Har inget emot bröstoperationer i sig, bara på sättet just detta företaget marknadsförde operationen. De fick det att låta som att det bara är att  ringa och säga "hej jag vill köpa en bröstförstoring". För åtminstone jag föreställer mig att det är inget beslut man kommer fram till bara så där. Utan det är en sak som man funderat på en längre tid. 

Eller? Hur tänker ni?