Sjukskriven fram till söndag och ett recept på muskelavslappnade, det är ryggen som krånglar. Jihooo.

google

Lugnet

Sitter och njuter av tystnaden och lugnet, bara det sprakande ljudet från brasan hörs... Eller nej, där ljög jag. För mellan varven hörs ett brummande ljud utanför fönstret. Det är far och dotter som är ute och premiär åker med snöskotern för säsongen. Men lugnet det njuter jag av! :) 

Nyfikna på den vita världen

Ja då har snön och vintern kommit, åtminstone tillfälligt. Det är ju ändå rätt sällan den första snön håller sig kvar. Förra vintern var det Alissa som bekantade sig med den första snön och upptäckte den vita världen. I år har vi två nya "bebisar" alltså Vera och Elvira som skulle göra det samma, med hjälp av den mer erfarna Alissa.

Båda två var grymt skeptiska att komma ut från ladan, varför lämna denna varma sköna plats där det dessutom finns mat? De lade sin nos mot det vita på marken och fnös till så snön yrde. Usch tänkte nog Vera och gick in i hö ladan igen. Elvira var lite modigare eller kanske fegare(?) och följde troget efter oss. I ladudörren står Vera och tittar ut och bräker efter oss. Antagligen säger hon åt sin syster att komma in igen. När vi sedan försvunnit utom synhåll kommer även hon studsande efter, för ensam vill hon ju ändå inte vara.

Vera, som till sist kom ut. Stirrar på mig och undrar vad tusan tvingar ni oss att göra

Våra getter är mycket trogna och lyder oss nästan bättre än vår hund. De följer oss vart vi än går, hack i häl stannar vi stannar de. Går vi vidare gör de detsamma. Och de skulle garanterat följa med oss i huset bara de fick tillåtelse. Och skulle de, mot förmodan, hitta på bus och försvinna är det bara att ta och prassla med lite knäckebröd. För det kan de bara inte motstå, det är omöjligt. 

Och till skogs vi gå, alla 5.

Efter att de vant sig med snön och kylan och vi väl kommit oss ut så var det två nöjda och glada getter som skuttade på i skogen och var överlyckliga att det stack fram lite gräs och goda kvistar ur snön. Lyckan var total!

Av dessa två är det Vera, den grå, som är vår lilla linslus. Elvira drar sig ofta undan och fastnar sällan på bild. Och om hon mot förmodan skulle hamna på bild ser hon till att det är en suddig sådan.

Vera njuter av solen

Och så vår dotter som älskar att umgås med getterna

Pumppaa

Förra hösten ungefär den här tiden "förföljde" en låt mig, det kan ni läsa om här. Nu har fenomenet återuppstått, varje dag när jag kör hem från jobbet, fastän det är vid olika klockslag (kan kasta på 45 min, ungefär) så spelas samma låt och den börjar alltid innan jag hunnit ut ur stan. Det är nästan lite skrämmande. Och till råga på allt så har just denna låt lämnat att snurra i mitt huvud, förstås...

..och varför är det bara finsk musik som förföljer mig?

vi ser ut igen

Mina fönster har varit fruktansvärt smutsiga en längre tid. (senast de blev tvättade var förra hösten) de var så smutsiga att min mor sa att hon såg hur smutsiga de var ändå hem till deras. Då är det illa!

Ni kan ju gissa hur glad jag blev när vi kommer hem från vår ruka resa och upptäcker att man ser ut igen. Fönstren är skinand rena. Lycka är att ha en hus tomte som överraskar med något sådant medan man är borta. Tack mamma! :)

Published with Blogger-droid v2.0.9

RUKA

Vad skönt det var att slippa bort en stund, koppla bort alla måsten men samtidigt är det skönt att vara hemma igen och återgå till vardagen. Borta bra men hemma bäst uttrycket tycker jag om, det säger liksom allt. Det är bra att få komma bort men inget slår känslan av att vara hemma efteråt... Ända tills nästa ryck kommer när man känner att man bara måste få komma bort en stund igen. 

Vi hade det bra i Ruka med väldigt omväxlande väder. Vi fick lite av varje helt enkelt och det var inte så illa. När vi vaknade på trosdags morgonen möttes vi av gnistrande snö och några minusgrader. Åt frukost klädde på oss och gick ut för att utforska omgivningen. Lek vid touhutalo hann vi även med på kvällen samt bastubad.

Vi såg många många renar under våra dagar uppe i Ruka. Första gänget vi såg så trodde Alissa det var våra getter, Elvira och Vera. Hon ville mata dem med bröd och ropade "Vera" efter dem.

Snö och några minusgrader bjöd alltså torsdagen på.

Till fredagsmorgonen hade vädret däremot gjort en hel omvändning. Riktigt höstrusk var det då. Men även det har sin charm. Den dagen bestod av att kolla läget där vandringsleden pieni karhunkierros startade, för att se om det var mycket snö och is kvar där. Vi gick bara ca 3 km, (av och an till myllynkoski, se karta längre ner.) för vi hade bestämt vi går hela sedan på lördag när det såg lovande ut med vädret. 

Vi plaskade vid kuusamon tropiikki på eftermiddagen och tog en kort promenad till "byn" senare innan läggdags. 

Solskenslördagen kom som utlovat vilket var mycket trevligt. Nog skulle vi ha vandrat de 12 kilometrarna ändå. "Finns inget dåligt väder" och "aldrig sur gå på tur", javisst. Men nog är det tusen gånger trevligare med solsken det kan jag inte neka. Det var mäktig natur och vackert väder. Men jag fotade inte så mycket som jag skulle ha velat och jag njöt heller inte heller sådär jätte mycket den första delen. Vi hade nämligen en tös som var mindre glad. Första gången hon varit missnöjd i ryggsäcken ute i skog och mark. Så det var lite surt. Mikael bar henne i sin famn en rätt lång sträcka och ändå grät hon bara. Men efter varm risgrynsgröt i magen och in virad i filten på nytt i bärstolen så hade vi en nöjd Alissa som somnade nästan genast och sov ända tills vi kom tillbaka till bilen. 

En miss vi dock gjorde var att vi hade mat paus nere i dalen där det var betydligt kallare, det var riktigt isande att sitta där. Men det gick, mätta blev vi ändå. När vi trötta och frusna kom tillbaka till vår stuga var det skönt att dricka kaffe och sedan bada bastu. Helt ljuvligt!

Och där var den lång helgen då, tiden går så snabbt när man har roligt. Innan vi startade hemåt på söndag morgon lyxade vi till det med hotellfrukost för att orka sitta i bilen ända hem igen. Och så där på tal om bilen så är jag nog riktigt stolt över Alissa. På hemvägen sov hon inte en ända sekund, 6,5 timme i bilen och knappt något gnäll alls. Bara mot slutet när vi nästan var hemma. Duktigt tjej och dvd:n vi införskaffat var gulvärd. Sådär annars under resan gick det också riktigt bra med Alissa, första dagen var hon lite upp och ner efter en lång dag med dagis+resa och så verkade hon ha lite hemlängtan till och från. 

Detta kan bra ha varit bland de sista längre vandringarna med Alissa tills hon är så stor så att hon orkar gå själv. För nästa sommar är det inte sagt hon vill eller kan sitta i bärstolen mer, det återstår att se.

Karta över pieni karhunkierros

Älskar att fynda

Vilken tur att Julia släpade med mig på loppis igår. Okej, kanske inte släpade för jag kom nog med frivilligt, men på hennes initiativ. :) För jag gjorde värdens fynd, hittade kuoma skor åt Alissa i mycket gott skick, två par dessutom som var nästan gratis. 2,5€ paret. Helt galet billigt, nya kostar väl kring 30€?

den där omtalade älgen

För att spara en slant så beslöt vi i somras att avsluta vår prenumeration på dagstidningen. Och det är ingen stor förlust, blir vi riktigt sugna på att läsa den är det bara att kila över till min mor och far.

Men Mikael konstaterade nog att han ändå saknar den lite, eller inte själva tidningen utan serierna och då framförallt HÄLGE. Det säger ju sig självt att man inte kan betala flera 100€ om året för att läsa Hälge, det går ju inte. Så för att göra min man glad så köpte jag ett häfte, klistrade på texten "Hälge" och klipper nu mera ut Hälge serierna ur mammas och pappas lästa tidningar och klistrar in dem i häftet. Och det uppskattades kan jag säga!

Published with Blogger-droid v2.0.9

på övertid

Igen en gång är jag vaken lite längre än vad min kropp och knopp är van vid. Och det känns kan jag tala om för er. Men jag kan tillägga att jag är känner mig mycket ren och avslappnad i hela kroppen efter att ha "bunkat"* i badtunnan hemma hos Heidi och Toby. Tack för ikväll! Godnatt.

*bunka säger Alissa när hon ska bada, hon syftar på sin badbalja, "badabunken".

Published with Blogger-droid v2.0.9

Ventilara

När jag behöver ventilera mina känslor är bloggen bra att ha. Och detta är då bara mina tankar, värderingar och känslor. Jag säger inte vad som är rätt och vad som är fel om du behöver absolut inte tycka som jag. Påpekar bara detta så ingen behöver ta åt sig.

Som ni kanske redan vet så är jag en stor förespråkare av att barn skall åka bakåtvänt i bilen så länge som möjligt, av den enkla anledningen att det är säkrast så. Det är en självklarhet att Alissa ska åka så i bilen något annat alternativ finns inte hemma hos oss. Hur ska man då ställa sig till en sådan sak som att låta Alissa åka med buss?

Eftersom detta med barnens säkerhet i fordon är en så viktig och självklar sak för mig fick jag en smärre chock av att läsa att de ska från dagis åka med buss in till staden för att se en teater. Hur tänkte de där?  I mina ögon ska små barn i Alissas ålder åka i bilstol, helst då bakåtvänt och det kan man inte göra i en buss. Och barnen på dagis är ju småbarn i Alissas ålder. När det rör sig om så här små barn och när man dessutom betalar för att ha barnen på dagis, ett tryggt ställe för dem att vara på medan föräldrarna är i jobb. Så tycker jag nog att man kunde höra med föräldrarna först hur de ställer sig till detta med att åka på en utflykt med buss, t.ex som i det här fallet - Innan man får hem lappen.

Jag mår riktigt illa av tanken att låta henne åka i en buss där hon inte kan åka säkert. Det är helt otänkbart för mig och Mikael att låta henne åka. Så nu blir vi då tvungna att endera köra henne till och från teatern eller låta henne vara hemma.Vilket i sin tur betyder att någon av oss måste vara hemma från jobbet och när man inte jobbar får man ingen lön, MEN vi betalar ju ändå för att Alissa ska vara på dagis, Inte åka buss. 

Som ni märker är jag rejält upprörd, och var tvungen skriva av mig, få detta ur systemet för att lätta på trycket lite. Många kanske tycker att detta är en små sak att reta upp sig på men alla vill ju göra sitt bästa för sina barn, eller hur? Och detta är en hjärtesak,  för oss.

I samband med detta lämnade jag att funderar på hur folk bär sig åt som är tvungna att åka kollektivtrafik med sina små? Någon med erfarenheter eller tankar? 

 

 

Detta borde finnas i alla våra bussar, vilken bra uppfinning.

Bekymmrad liten dam

Igår blev Alissas moster, min lillastyster tonåring. Hon är inte så liten mer, inte bara det att hon fyllde 13 utan hon är även längre än mig redan. Så nu är alltså jag minstingen i familjen fastän jag är äldst i syskon skaran. Jaha.

 

Efter mitt och Alissas besök hemma hos min mor och far lämnade Alissa och grubbla. Om och om och om igen, hela kvällen gick hon runt och funderade hur det var med Moa, hade hon ont ännu. "Moa ramla, Moa pipi.." sa Alissa. Alltså, Moa ramlade i trappan när vi var där och blev själklart lite ledsen när det gjorde ont. Uppskrubbade och svällda smalben är inte skoj. Alissa blev mycket ledsen hon också och sökte tröst hos mormor. Men efter att senare på kvällen fått klampa in och "störa" mitt i Moas flick kalas och fick se att hon mådde bra slutade hon fundera.

 

Jag slutar nog aldrig att förvånas av hur mycket en så liten männsika kan förstå. Helt otroligt.

 

 

Kommer vi möta vintern?

Sitter och funderar lite på vad vi behöver ha med oss i klädväg till Ruka nästa vecka. Främst åt Alissa då, jag och Mikael klarar oss bra fastän det är lite kallare eftersom vi går ju. Men Alissa sitter ju mest i sin bärstol. Tittade på 10-dygns prognosen för Ruka/Kuusamo på både foreca och yr.no och jag säger då bara en sak. Jag hoppas ju på att det denna gång är yr.no som visar mest rätt. Varför kan ni se nedan!

yr.no

foreca

Väderleken hinner säkerligen ändra säkert tusen gånger ännu innan vi åker. Men omkring 0 grader, eventuellt nån minusgrad är jag beredd på att det kommer att vara. Bara vi slipper nederbörd såsom snöslask, det vill jag helst slippa ännu! Vi är ju där ända till söndag och detta visar ju bara till torsdag. Men jag brukar då aldrig tro riktigt på dessa prognoser heller för den delen och sedan är det ju så här; Finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder. Så sant som det är skrivet! 

Men, Är det riktigt bedrövligt får vi roa oss med annat, det finns ju Kuusamon Tropiikki där. ;)

Hur smart är inte jag

För en tid sedan när jag frågade av min man hurudana ullsockor han vill ha så berättade han åt mig att han gärna vill ha sitt blogg namn på strumporna. Detta sa han kanske mest på skoj (?) men som den snälla fru jag är så uppfyller jag självklart hans önskan. MEN, det var helt onödigt att jag försökte mig på det igår kväll när jag var lite sådär halv trött och seg. För min hjärna fungerade tydligen inte som den skulle för när jag var klar med texten så upptäcker jag att det ser lite konstigt ut, men kom inte riktigt på vad felet var. Satt och begrundade strumpskaftet länge och väl för att sedan komma fram till vad problemet var: SPEGELVÄNT, jag hade gjort texten spegel vänd. Hur jäkla smart är inte det då. Bara att riva upp och börja om.

Ovan ser ni hur det borde se ut

Nedan är spegelvänd, lyckat.

I och för sig samma strumpa (som jag spegelvänd i ps) men den såg ut på samma sätt. 

Vakna helt av sig själv

Kan ni förstå hur otroligt skönt det är att få vakna helt av sig själv och vara utvilad en morgon? Utan väckarklocka eller gråtande barn!? Det är helt magiskt och det gjorde mig så lugn inombords på något vis. Jag minns inte när detta hände sist, eller jo, sist jag vaknade helt av mig själv var dagen efter Johanna och Roberts bröllop. Det var den 15:e juli, för snart 3 månader sedan. 84 dagar för att vara exakt. 

Tack Alissa för att du behagade sova länge en morgon, en helg morgon dessutom. Ja som ni förstår är detta inget vi är bortskämda med! 

There is no greater love than this

Idag är det två år sedan jag firade till min man. 

Den dagen var mycket finare än denna regniga och gråa.
Det var kallt, med frost på marken på morgonen men solen sken hela dagen lång till vår ära. 

Tröttheten den där eviga trötheten

Hittills den här veckan har jag varit sjukt trött och inte orkat göra mycket utöver "måsten" som laga mat, jobba och sånt. Men idag är det mycket bättre, blev sovmorgon idag och så även imorgon, oh joy! :) Jag har saknat min träning men jag har inte ens orkat bry mig att den uteblivit p.g.a tröttheten. Bättre att fokusera på annat viktigt. Ikväll dock, när Mikael kommer hem från jobbet då ska jag ut på en skön och avkopplande springtur. Det längtar jag efter verkligen. Och det är nu, dagar som idag som jag skulle behöva mitt löpband. Kunna springa en par kilometer medan Alissa sover, hur bra skulle inte det vara? 

Och ikväll blir det parkhäng med mammor och tillhörande barn, mycket länge sedan vi träffats sist så det ska bli trevligt. Bara det inte blir regn, för här ser det inte så lovande ut... :/

Bilden har inget med själva texten att göra men hon är bara så söt.

Alissa stod och klädde på sig lite ett som annat och sa "Hejdå, Mamma o pappa, hejdå".

Kanel bullens dag

Idag bjuder Alissa mamma och pappa på kanelbullar som de bakat i dagis. Sådant uppskattas! Men jag tror Alissa själv menade bullarna åt pappa för hon sa: "Pappas bulla". Hallå? Jag då? 

Profylax

Varför, varför, VARFÖR fanns inte profylax kursen vid BB i Jakobstad för två år sedan? Det var en så givande kurs, nu vill jag bara till förlossningssalen och föda igen och använda mig av den ny funna kunskapen. Så Mikael, kom igen nu! 

Nä, skämt åsido, det om något vore egoistiskt. För hur mysigt det än såg ut igår när 6 stycken mammor sitter och klappar sina magar och berättade om sina förväntnignar. Och tanken på att föda med hjälp av profylaxen gör mig nästan  lite euforisk så vet jag med mig själv att jag i nuläget är nöjd med att bara ha Alissa. Och det är inte så bara, hon är ju vårt allt, vår skatt! De första månaderna tog hårt på mig och har satt djupa spår. Så tanken på att gå igen spädbarns tiden igen inom en snar framtid skrämmer mig. Och kan inte alls se mig i den rollen igen. Det känns bra så här nu, vi har vår lilla familj på 3 och det är vi mycket nöjda med båda två.

Nu kom jag ut på villovägar, det var ju profylaxen jag skulle skriva om. Det är svårt att förklara hur bra jag tyckte kursen var, den gav mig så mycket. När jag förut har tänkt på profylax kurs så har jag tänkt mig att mamman och hennes andning är i fokus, thats it typ. Men det var ju så mycket mer än det. Andning och avslappning var ju en självklar bit. Men också sammspelet mellan den födande mamman och hennes partner/stöd person lyftes fram, vad är mammans roll och vad är pappans/stöd personens roll under förlossningen. Jag blev mest tagen av den sistnämnda biten, antagligen för att det handlade ju om "mig" och min roll som doula. För jag tror nog i många fall känner sig pappan/stöd personen lite vilsen där vid förlossningen och inte vet riktigt vad han/hon ska göra. Som jag nämnde här i början så skulle jag garanterat släpa med mig Mikael på denna kurs OM det skulle bli aktuellt, om.

Avslutar kort och gott så här: Ni som väntar smått, GÅ KURSEN! Gör det. 
Det spelar ju ingen roll om det är första, andra, tredje eller tionde barnet. 

Hittade detta på en annan blogg och jag känner att jag bara är tvungen att dela med mig.

1. I run to leave my troubles behind.
2. I run to move forward.
3. I run to be alone.
4. I run to be with others.
5. I run to push myself to my limits.
6. I run to test myself.
7. I run to compete with others.
8. I run to compete against myself.
9. I run to think about everything.
10. I run to think about nothing.
11. I run to listen to my heart.
12. I run to listen to my thoughts.
13. I run to listen to my music.
14. I run to listen to the quiet.
15. I run to take in the scenery.
16. I run to explore a new city.
17. I run to work out wherever I am.
18. I run to get from point A to B.
19. I run to save on gas.
20. I run to just get out and go.
21. I run to break in my shoes.
22. I run to buy new shoes.
23. I run to salute the sun.
24. I run to be in nature.
25. I run to have a routine.
26. I run to be spontaneous.
27. I run to breathe.
28. I run to relax.
29. I run to energize.
30. I run to reach new goals.
31. I run to reach new heights.
32. I run to reach new distances.
33. I run to get sweaty.
34. I run to become breathless.
35. I run to get vitamin D.
36. I run to manage my weight.
37. I run to enjoy that dessert
38. I run to be fit.
39. I run to be healthy.
40. I run to have great legs.
41. I run to have great lungs.
42. I run to be faster.
43. I run to be stronger.
44. I run to get better.
45. I run to escape.
46. I run to be present.
47. I run to be mindful.
48. I run to be a better athlete.
49. I run to be a better person.
50. I run to feel alive.

I run because I can. And as long as I can run, I will.

Andning och avslappning

Ikväll har jag något mycket spännande och intressant på gång. Jag ska nämligen lära mig om andning, avslappning och mental förberedelse inför förlossningen. Som jag senare, förhoppningsvis kommer att ha nytta av i förlossningssalen. Och nej, det är inte jag som ska föda! Utan mamman som jag har den stora äran att vara doula åt, som jag ska hjälpa och stötta för att hon ska få en så bra förlossnings upplevelse som möjlig. Hon undrade om jag ville gå kursen Annas profylax med henne (som de ordnar vid Malmska i Jakobstad, första sjukhuset i Finland som erbjuder profylax kurser) och självklart ställer jag upp på en sådan sak. Vilken ära! 

One step at a time

I januari var jag inne på det här med hur många steg jag tar på en dag, och den rekommenderade mängden på 10 000 steg. Vet ni, tiotusen steg är jätte många steg. Hade på steg räknare hela dagen igår och jag kom bara upp i ca 7000 (6978 för att vara exakt). Och då går jag ju ändå av och an i jobbet i ca 6 timmar vare dag. Igår kväll var vi dessutom och lekte med Alissa på idrottsplan och var via butiken och veckohandlade, men likväl kom jag inte upp i fler steg än så. 

Kan bara tänkta mig hur svårt det måste vara att gå så många steg för dem som har stillasittande jobb.

Jag har hakat på detta, så därför håller jag koll på mina steg. 

Den gamla hederliga vägen - snigelpost

Satt och rensade lite i min inkorg idag och där mitt bland allt annat hittade jag en räkning som hade förfallodag för 3 veckor sedan. Jag bara, ojdå! Men varför skicka räkningar tillsammans med mejl, det är ju hur lätt som helst att missa. Som i mitt fall, det var en bekräftelse på att vår stuga i Ruka var bokad men där i mejlet fanns en pdf fil med själva räkningen också. Och jag hade inte scrollat ner tillräckligt långt för att upptäcka den -  förrän idag då. Nå nu är den i alla fall betald, bättre sent än aldrig brukar man ju säga.

Summering; Jag föredrar att få pappersräkningar hem i brevlådan om man nu måste föredra räkningar i någon form.