Profylax

Varför, varför, VARFÖR fanns inte profylax kursen vid BB i Jakobstad för två år sedan? Det var en så givande kurs, nu vill jag bara till förlossningssalen och föda igen och använda mig av den ny funna kunskapen. Så Mikael, kom igen nu! 

Nä, skämt åsido, det om något vore egoistiskt. För hur mysigt det än såg ut igår när 6 stycken mammor sitter och klappar sina magar och berättade om sina förväntnignar. Och tanken på att föda med hjälp av profylaxen gör mig nästan  lite euforisk så vet jag med mig själv att jag i nuläget är nöjd med att bara ha Alissa. Och det är inte så bara, hon är ju vårt allt, vår skatt! De första månaderna tog hårt på mig och har satt djupa spår. Så tanken på att gå igen spädbarns tiden igen inom en snar framtid skrämmer mig. Och kan inte alls se mig i den rollen igen. Det känns bra så här nu, vi har vår lilla familj på 3 och det är vi mycket nöjda med båda två.

Nu kom jag ut på villovägar, det var ju profylaxen jag skulle skriva om. Det är svårt att förklara hur bra jag tyckte kursen var, den gav mig så mycket. När jag förut har tänkt på profylax kurs så har jag tänkt mig att mamman och hennes andning är i fokus, thats it typ. Men det var ju så mycket mer än det. Andning och avslappning var ju en självklar bit. Men också sammspelet mellan den födande mamman och hennes partner/stöd person lyftes fram, vad är mammans roll och vad är pappans/stöd personens roll under förlossningen. Jag blev mest tagen av den sistnämnda biten, antagligen för att det handlade ju om "mig" och min roll som doula. För jag tror nog i många fall känner sig pappan/stöd personen lite vilsen där vid förlossningen och inte vet riktigt vad han/hon ska göra. Som jag nämnde här i början så skulle jag garanterat släpa med mig Mikael på denna kurs OM det skulle bli aktuellt, om.

Avslutar kort och gott så här: Ni som väntar smått, GÅ KURSEN! Gör det. 
Det spelar ju ingen roll om det är första, andra, tredje eller tionde barnet. 

Tillägg till före gående inlägg..

Okej, när jag tänkte efter så finns de en sak som skulle få mig att kunna föda någon annanstans. Och det är egentligen vid vilket sjukhus som helst - med kriteriet att min goda vän Johanna skulle jobba där! Så Johanna, se nu till att jobba som barnmorska när (om) det bli dags för ett barn till! För jag vet att du kommer att bli världens bästa barnmorska! :)

BB

Varje gång, precis varje gång jag läser något om att BB i Jakobstad är stängningshotat blir jag väldigt ledsen. För jag vill att BB ska finnas kvar, det måste få finnas kvar. Jag vill inte föda vid något annat sjukhus! Sa åt Mikael efter att vi fått Alissa, "om BB här stänger så tänker jag inte föda fler barn, så de så".. Jag kände mig så trygg i lilla Jakobstad, vi fick så bra vård och blev omhändertagna av underbar personal som verkligen brydde sig, jag var inte bara "en i mängden". Jag kommer inte på något negativt alls. Snälla, snälla stäng inte vårt BB..

En liten lista

När fick du reda på att du var gravid? 18 Mars 2010
Blev det en chock? Nej, inte direkt. 
Hur gammal var du? 22
Hade du mycket halsbränna? Nej, ingen alls. 
Spydde du mycket? Inte en enda gång
Var det någon favoriträtt som ändrades? Nej
Hade du mycket foglossning? Ja, från v 20 ungefär. 
Hade du sammandragningar? Några enstaka gånger. 
Ditt sf mått som störst? 33cm
Har du fått bristningar? Endast några, tacksam :)
Trodde du att det var en pojke eller flicka? Hade en känsla av att det var en tös.
Vad hoppades du på? En frisk bebis
Hade du mycket vätska i kroppen? Nej
Hur mycket gick du upp i vikt? 18kg 
Hur ser du på graviditeten idag? Jag hade nog en lätt graviditet, trots allt!
Hur ville du att din förlossning skulle se ut? Det funderade jag inte så mycket på.
Gick du över tiden? Nej, hon kom 2 dagar före bf.
När började din förlossning? Blev igångsatt 18 november.
Hur lång tid tog det? Själva förlossningen runt 11 timmar.
Hur mycket var du öppen när ni kom in? Inte öppen alls.
Vad tyckte du var jobbigast? Att inte få krysta när krystvärkarna blev starka.
Var du rädd för något? Blev orolig över ev akut snitt, men det behövdes inte,
Grät du? Jo
Skrek du? Nej
Tog du nått smärtstillande? Lustgas och epidural
Blev du sydd? 2 skönhets stygn.
Dragen med sugklocka? Nej
Hur många var inne i förlossningsrummet? När det väl var dags så var det 5 personer. Mikael, 2 bm, 1 bm studerande och en praktikant. Ett helt gäng med andra ord. :p
Hade du någon nära med dig? Jo, Mikael såklart!
Hur stor var bebisen? 3100g och 48 cm
Blev det en pojke eller flicka? En flicka
Vad fick den heta? Hon heter Alissa 
Hur ser du på förlossningen idag? Det var en mycket fin och positiv upplevelse
Var allting värt det? Om det var, absolut 
Ammar du? Jadå
Hur gammal är bebisen nu? 9 dagar
När kommer nästa barn? Det dröjer ... :p 

Redo för BB

Nu skulle jag kunna tänka mig att söka mig mot bb, inte för att jag tror det på något vis skulle vara dags för det ännu. Utan för att det skulle vara så skönt att veta att jag då kommer hem till ett ny städat hem! Min stora mardröm är att det första jag ser när jag kommer hem från bb är ett ostädat hem. huuuj.
För det är så jag har spenderat denna morgon - med att städa. Och nu känner jag mig så stolt över mig själv! Klappar mig själv på axeln och berömmer mig! 
När jag tänker efter så vill jag nog inte föda nu, precis idag. För jag är så trött efter mitt håll i gång att jag absolut inte skulle orka med någon förlossning. Och då skulle jag ju heller inte få sova i vår ny bäddade säng med nya och rena sängkläder. Hemma blir bäst! :) 

nervositet?

Jag minns inte om jag skrivit om detta tidigare? Men isf blir det en upprepning.
Fick en fråga idag om jag är nervös inför förlossningen?! Utan att ens tänka efter en längre tid kan jag helt ärligt säga att, nej jag är inte nervös. För det första så tycker jag man inte kan (åtminstone inte jag) vara nervös för något man inte vet vad är. Kan ju inte ens föreställa mig hur det är, annat än att det är en otrolig upplevelse. Och dessutom har jag ju inget att jämföra med. För det andra litar jag på att vårdpersonalen kan sin sak och att jag kommer att vara i goda händer när den dagen väl kommer. Nu väntar jag mest med spänning på den stora dagen, för som jag längtar efter vår dotter. <3

En natt på avd 4

Igår trodde jag att jag börjat läcka fostervatten, ringde till BB och dom bad mig att göra ett besök dit för att visa upp mig. Sagt och gjort hoppade jag och Mikael i bilen och begav oss dit. Låg först i ctg-kurvan i en halv timme sedan togs det ett prov för att se om det var fostervatten. Resultatet visade negativt, skönt tänkte vi. Nu kan vi åka hem utan att behöva oroa oss. Men nee-e, barnmorskan ringde gynekologen för att rådfråga. Och gynekologen ville i sin tur ha mig kvar där över natten för observation. Ifall det skulle var högfostervatten av gång kan det vara svårare att upptäcka. Jag blev lite chockad, för jag var verkligen inte inställd på att övernatta på BB redan nu... 


Jag och Mikael fick lite mat i form av smörgåsar, frukt i dagrummet medan vi väntade på att dom skulle göra i ordning mitt rum. De frågade givetvis om Mikael också ville övernatta, men det kunde han ju inte när vi har vovven hemma. :/ Jag blev riktigt ledsen, för det var första gången jag skulle sova utan Mikael. Tårarna bara rann och jag ville inte alls vara där.
Blodprov togs runt kl 18 för att se om det fanns någon infektion. Svaren kom snabbt och det var riktigt bra. Då kändes det bara så onödigt för mig att vara där. Vi åt kvällsfika inne på rummet och pratade om dittan och dattan, bara för att inte behöva tänka på att jag skulle sova ensam. Strax efter 21 så kom BM in och lade på en kurva igen, och Mikael började ställa sig hemåt. Det var tungt! En timme låg jag med kurvan på, sedan skulle jag försöka sova. Sov lite till och från fram till halv 3, då började jag riva inredningen på rummet. Klockan på väggen tickade något fruktansvärt så jag tog ner den och gömde den under morgonrocken för att få den tystare. Sedan sov jag nog rätt bra fram till kl 6, då började jag bli så sjuk i kroppen för sängen var så obekväm. Halv 7 kom sedan en ny BM in och lag på en kurva igen. Klockan 7 började jag tänka positivt igen, för då fick jag besök av Johanna som kom till sin praktik. Det var trevligt! :) 


Ett blodprov togs igen strax efter 7 och sedan åt jag frukost. Klockan 8 kommer en trött Mikael in till mitt rum. Gissa om jag blev lycklig när jag ser honom komma in.. Vi skulle på ett ultraljud och han ville självklart vara med. Roligt att få se vår skatt igen. En knodd som verkligen växt till sig, h*n väger nu ca 2,8kg. :) Allt såg annars bra ut på UL, bra mängd fostervatten och efter en inre undersökning kunde hon konstatera att det är inte fostervatten som läckt, eftersom jag inte var öppen ännu. Det var skönt att höra.
Jag tyckte väldigt mycket om gynekologen som undersökte mig, hon var underbar. Visst, inte helt lätt att förstå allt hon sa när vi inte hade samma modersmål men det gick nog bra ändå. Hon var så snäll, och glad! Hon frågade under ultraljudet om vi visste vem som ligger i magen, nej svarade vi. "vill ni veta?!" frågade hon i sin tur, och javisst vill vi. Hon skrattar och säger att ni kan måla barnrummet rosa för hon är 100% säker på att det är en liten flicka! :) 


När UL var färdigt fick vi åka hem, för allt såg ju bra ut! Nästa gång jag åker till BB så ska jag ha med lilltösen hem, annars vill jag inte dit. Men det är ju skönt att dom tar en på så stort allvar och kollar verkligen så att allt är som det ska! :) Det blev ju ett riktigt trevligt slut på övernattningen trots den började med blandade känslor! Men nu är jag nog trött, blir nog att vila resten av dagen! Detta blev långt, hoppas ni orkar läsa.