Om magen

Jag har ju som sagt väldigt känslig mage och jag vet att jag mår bäst av att lämna bort mjölkprodukter och onödigt socker. Men ibland går det bra och jag kan äta vissa mjölkprodukter utan att magen krampar och sväller upp. Ett ex är ekologisk kvarg (tummen upp! jag har saknat kvarg) och ett annat är proteinpulver från fast. Ibland blir jag inte riktigt klok på vad det är jag reagerar på...

Hur som haver, testade ju fitnessgurus proteinpulver som jag beställt hem i portionspåsar. One way gick så där, fick nog lite magknip men överlevde. Däremot gick one way isolate inte alls. Magen krampade riktigt ordentligt några timmar senare och på kvällen och hela natten låg jag i fosterställning och kallsvettades. Dagen efter var magen öm och jag hade ingen aptit och var helt utan energi. Detta var i förrgår, idag är aptiten och kraften tillbaka och det gör inte ont längre. Men den ser ut som på bilden nedan.

Jag vet inte om det var pulvret i sig som orsakade detta eller om det var för att magen utsattes två gånger på kort tid för något den uppenbarligen inte tål. 

Det ser ut och känns som jag skulle gå runt med en baby bump. Men så är INTE fallet. 

Jag mår bäst av vardagen, fasta rutiner med mat och sovtider. Hemlagad mat som jag själv tillrett och att lämna bort mjölkprodukter samt "skräp" (så som, godis, kex, glass, kakor, chips m.m (listan kan görs lång)). Resor och restaurang besök är lite ångestframkallande när jag inte vet när och varför min mage börjar bråka. Därför var resan till Helsingfors tillsammans med Diana extra roligt, för min mage mådde bra. Glad mage = glad Sandra. Jag fick gå och sova lika tidigt som vanligt utan att känna mig tråkig och jag åt den mat jag är van att äta eftersom vi båda hade med matlådor.  Resa med husbilen är lika fantastiskt. 

Balsam för själen

Igår försökte jag koppla bort det faktum att jag bara stiger snett när jag springer på ojämnt underlag och gjorde Mikael sällskap runt "ny spåri". 6,7 km i vacker natur medan solen värmde, det var ljuvligt. Vi pausade en stund på storberget i solen för att njuta av vädret. 

En dålig mobil bild tagen på vårt paus ställe, dock inte tagen igår. 

Steg snett det gjorde jag otaliga gånger och ropade till, men oftast gick det riktigt bra. Med vårt stopp och några gå sträckor inräknat låg medelhastigheten ändå på 9,5 km/h vilket jag är mycket nöjd över. När jag springer i "mysfart"/prat fart på vägen brukar hastigheten ligga på 10 ungefär.  

Paket

Visst går det alldeles utmärkt att bokföra träningen i ett helt vanligt häfte. Done that. Men, hur mycket roligare är det inte att skriva ner den i denna rosa sak från fitnessguru? Det lilla extra, de små sakerna som betyder mycket... osv ;) Passade samtidigt på att beställa en matchande shaker och några provpåsar av deras protein pulver,  One whey (med smaken raspberry white chocolate) och one whey isolate (med smaken chocolate mint). På köpet fick jag uppenbarligen också ett paket med deras fitness nudlar. Ska bli spännande att se hur de smakar. 

När det inte finns så mycket annat att göra än drömma sig bort

Hela påskhelgen har jag varit snuvig och haft ont i halsen när jag vaknat för att sedan försvinna efter strax efter frukosten. Igår kväll kände jag mig frusen och idag vaknade jag med stegring. Så tråkigt. 

Mellan mina tupplurer och mitt soffhäng har jag idag i alla fall fått bokat plats för husbilen i Vålådalen i augusti när Mikael ska springa axa fjällmaraton. Det blir två nätter där och sedan söker vi oss hemåt mot kvällen när Mikael kommit i mål och fått vila sig lite. För tyvärr råkar det vara helgen före skolorna börjar igen och Mikael måste tillbaka till jobbet. Men hur många dagar på förhand vi sticker iväg är oklart, det tar vi lite som det kommer, totalt blir det i alla fall minst 4 nätter. 

Förutom en helg till Rokua i början av juni är detta vår ända färdigt planerade resa. Men nog ska vi väl ändå tro att det blir fler turer med husbilen än så. Alissa har t.ex redan bestämt att Johanna och Robert ska med på en tur, "Vi ska sova där uppe och Johanna och Robert där nere.." Så det måste vi nog försöka pricka in. ;) 

Ja, jag sitter här och drömmer mig bort. Finns inte mycket annat att göra när man är hemma och lite krasslig. Synd bara att det är så underbart väder. 

Här är en bild som dök upp när jag googlade vålådalen

"Born to shine" - Nya tights

Förra helgen var jag, tillsammans med Diana ner till huvudstaden för att titta på fitness classics tävlingarna. Det fanns även en mini mässa med lite produkter, skulle ha kunnat shoppa hejvilt i klädväg från både Better Bodies och från Biancaneve. Så det var kanske tur i oturen att det var helgen före lönedag. ;) Men ett par träningstights kom jag i alla fall hem med. 

Läckra rosa tights från Daddys Girl

Bland annat dessa plagg suktar jag nu efter, speciellt de leopardmönstrade shortsen från biancaneve :)  

Jag är ingen trailrunner

Jag är sjuk i fötterna idag, riktigt sjuk. Mikael kom kom igår hem på en längre lunchpaus och undrade om jag ville följa med ut på en löptur i skogen. Löpning har jag inget emot men trailrunning är Mikaels område, inte mitt. Jag skulle gärna nöta stigar i skogen även jag (igår var det inte tal om några stigar dock, utan stockar, stenar och mossa), för det är så fridfullt och härligt. Lugnt och ingen trafik. Så därför gör jag ett försök, nu som då. Men precis som alltid jag stiger bara snett - konstant. Vrider foten i massa olika vinklar. Mot slutet var jag så trött att jag bara snubblade fastän jag gick.

Och dessutom, när jag frågade av Mikael om jag kunde gena någonstans medan han sprang samma rutt tillbaka (för att han inte skulle komma allt försent tillbaka till jobbet) tappade jag bort mig. Suck. En liten sketen skogsplätt med ett litet skruttigt "berg" ca 1-2 km hemifrån. "Gå bara rakt över "berget" ner mot åkern.." Jag sprang och gick en bit tills jag inte alls var säker på vilket håll jag skulle längre. Jag gick ju rakt, tyckte jag.. Mitt lokalsinne är lika med noll, jag skulle med all säkerhet kommit ut någon helt annanstans än där det var tänkt (men jag borde nog ha hittat hem bara jag kom mig ut ur skogen, tror jag..). Så jag ropade på Mikael och gick tillbaka en bit, och ser honom efter en stund åt ett helt annat håll än jag var på väg. Och därifrån var det ju bara några hundra meter ner till åkern. 

Konstaterande:

-En 6-7 km tur tog 1 timme och 2 minuter

-Mina gamla, klumpiga asics passar helt klart inte i skogen (ingen annanstans för den delen heller)

-Vore säkert bra att öva upp fötterna/vristerna + balansen för att klara av ojämna underlag. (spånbana är redan besvärligt)

-Tur att man själv får välja vilken motionsform man utövar. 

-Och sist men inte minst, ni som rör er tillsammans med mig på främmande platser. Lämna mig inte ensam, jag slarvar garanterat bort mig! ;)

Mikaels bild från samma skog men en annan dag 

Jag i ett nötskal

Mot våren

I samband med att vårsolen började lysa och att flyttfåglarna började återvända försvann min tid, eller rättare sagt har jag nog prioriterat annorlunda och lagt min tid på annat än jag vanligtvis brukar. Det känns lite som att jag varken hinner eller orkar med hälften av det jag skulle vilja och borde göra. 

Som t.ex att blogga, det är något jag skulle vilja göra. Men när motivationen, inspirationen och orken att hitta på meningar inte finns känns det som det är lika bra att låta bli. 

Träningen är en annan sak som inte varit på topp de senaste 2-3 veckorna, tränat lite när jag känt för det och efter behag. Mycket vardagsmotion. Helt okej det också men jag vet med mig själv att jag har så mycket mer ork och energi när jag är igång med min träning. Gladare är jag också. 

Men allt har sin tid. 

Just nu fixar vi smått på gården och planerar, cyklar rätt mycket, umgås, tagit fram husbilen och håller på att göra den redo för våren, sommaren och höstens turer. Drömmer oss bort.