Jag är ingen trailrunner

Jag är sjuk i fötterna idag, riktigt sjuk. Mikael kom kom igår hem på en längre lunchpaus och undrade om jag ville följa med ut på en löptur i skogen. Löpning har jag inget emot men trailrunning är Mikaels område, inte mitt. Jag skulle gärna nöta stigar i skogen även jag (igår var det inte tal om några stigar dock, utan stockar, stenar och mossa), för det är så fridfullt och härligt. Lugnt och ingen trafik. Så därför gör jag ett försök, nu som då. Men precis som alltid jag stiger bara snett - konstant. Vrider foten i massa olika vinklar. Mot slutet var jag så trött att jag bara snubblade fastän jag gick.

Och dessutom, när jag frågade av Mikael om jag kunde gena någonstans medan han sprang samma rutt tillbaka (för att han inte skulle komma allt försent tillbaka till jobbet) tappade jag bort mig. Suck. En liten sketen skogsplätt med ett litet skruttigt "berg" ca 1-2 km hemifrån. "Gå bara rakt över "berget" ner mot åkern.." Jag sprang och gick en bit tills jag inte alls var säker på vilket håll jag skulle längre. Jag gick ju rakt, tyckte jag.. Mitt lokalsinne är lika med noll, jag skulle med all säkerhet kommit ut någon helt annanstans än där det var tänkt (men jag borde nog ha hittat hem bara jag kom mig ut ur skogen, tror jag..). Så jag ropade på Mikael och gick tillbaka en bit, och ser honom efter en stund åt ett helt annat håll än jag var på väg. Och därifrån var det ju bara några hundra meter ner till åkern. 

Konstaterande:

-En 6-7 km tur tog 1 timme och 2 minuter

-Mina gamla, klumpiga asics passar helt klart inte i skogen (ingen annanstans för den delen heller)

-Vore säkert bra att öva upp fötterna/vristerna + balansen för att klara av ojämna underlag. (spånbana är redan besvärligt)

-Tur att man själv får välja vilken motionsform man utövar. 

-Och sist men inte minst, ni som rör er tillsammans med mig på främmande platser. Lämna mig inte ensam, jag slarvar garanterat bort mig! ;)

Mikaels bild från samma skog men en annan dag