Att bo i Finland och inte kunna (våga?) prata finska känns ibland rätt hopplöst. Allt skulle vara så mycket lättare om finskan löpte på flytande. Här i lilla Nykarleby där jag är föd och uppvuxen är det väldigt sällan man hör finska och ännu mer sällan man behöver använda sig utav den. Jag förstår det mesta när jag hör någon prata finska eller när någon pratar med mig. Om jag inte riktigt förstår allt brukar jag nog åtminstone förstå sammanhanget. Däremot när jag ska prata kan jag tänka massa meningar i mitt huvud och det låter helt okej men när jag sen ska få orden ur min mun kommer det inte något vettigt ut och jag står som ett fån och rodnar. Befinner jag mig på en helt finsk ort ensam och jag vet att ingen i min närhet kan svenska så löper det mycket bättre. I grund och botten är det väl främst bara för att jag är så rädd att säga fel som jag inte vågar prata. Att skriva på finska går någorlunda om jag får tänka i lugn och ro och kanske få lite tips från google translate.
Finsk radio hör jag på för att jag tycker våra svenska kanaler är riktigt trista, och där lär jag mig en del. Nu har jag även börjat lägga in en hel drös med finska bloggar i min reader för att göra mig ännu mera van med mitt andra inhemska språk. Varför ska detta vara så svårt?
Suck, jag känner precis likadant! Man måste aktivt använda och höra språket för att lära sig det, och det har ju kanske inte direkt hänt i Nykarleby... Nu sen jag flyttat till Vasa börjar det gå liiiite bättre, men ännu knaggligt. Och pinsamt.
SvaraRaderaJag tror nog vi ära många som känner så här. Och det är "bara" öva öva öva, våga våga våga som krävs för att det ska bli lättare. Men, lätt det är det inte.
Radera