Tänkte kolavippen här idag av en hjärtattack - ungefär. Jag gick glatt och spatserade på våra stockar som skiljer gräsmattan från grus gången när jag ser något som krälar (!!) jag hoppar till och funderar om det kanske bara var en ödla? hoppas hopps. För säkerhetsskull tar jag Alissa under armen och ämnar gå in men när jag var ca två meter från trappan vänder jag snabbt om när jag ser att den krälande varelsen är där, huggormen. Fy, ysch och blä. Nu vågar jag knappt sätta min fot utomhus.
Tanken på att jag bara strax innan legat ner i gräset några meter från "brottsplatsen" gör mig smått illamående.
ps. det krälande monstret fick möta ormdöden. muhahaaaha.
Hjälp!! Är också rädd att hitta en orm på gården, då vi förra året såg en stor huggorm..!
SvaraRaderaSpeciellt för Wilhelms skull då, usch om han skulle bli biten..!