Idag kom jag att tänka på en sak

I bilen satt och funderade lite på allt gott som graviditeten och Alissa fört med sig. Det är många saker, givetvis. Men speciellt en sak värmde lite extra just idag. Jag satt nämligen och tänkte på hur många underbara människor jag fått äran att lära känna just tack vare graviditeten (och via bloggen). 

Alla fina flickor i mamma-barn gruppen, Anki, Anniina, Josephine, Mia, Patricia och Ronja. Och även två fina tjejer som jag träffat här, via bloggen, Anna och Åsa.

Tänk om jag inte blivit gravid just då jag blev, då skulle jag ju ha missat alla er. Det skulle ju ha varit himla synd. Så dagens andra (tredje) hurra rop går till graviditet och nya vänner, Hurra! 

27 oktober

För ett år sedan, var jag i vecka 37 och gick omkring med min stora mage och hade dessa tankar:

nervositet?

Jag minns inte om jag skrivit om detta tidigare? Men isf blir det en upprepning.
Fick en fråga idag om jag är nervös inför förlossningen?! Utan att ens tänka efter en längre tid kan jag helt ärligt säga att, nej jag är inte nervös. För det första så tycker jag man inte kan (åtminstone inte jag) vara nervös för något man inte vet vad är. Kan ju inte ens föreställa mig hur det är, annat än att det är en otrolig upplevelse. Och dessutom har jag ju inget att jämföra med. För det andra litar jag på att vårdpersonalen kan sin sak och att jag kommer att vara i goda händer när den dagen väl kommer. Nu väntar jag mest med spänning på den stora dagen, för som jag längtar efter vår dotter. <3

Och dagens (morgonens) konstaterande nät jag tänker tillbaka så stämde nog det jag skrev, jag blev aldrig nervös. Pirrig och förväntansfull, men inte nervös! :) 

1 år sedan

För exakt 1 år sedan, den 7 maj 2010 så "träffade" vi Alissa för första gången.
Då såg hon ut så här:

Blogg, mamma-barn träff och graviditet

Mikael påpekade här nyss att jag har bloggat lite idag, jämfört med vad jag brukar. Har liksom inte haft tid att sitta vid datorn, hade ju ett gäng med trevliga mammor på besök! :) Det är så roligt att se deras barn, se hur mycket dom faktiskt utvecklas för själv märker jag inte hur mycket Alissa ändras på en kort tid. Och så är dom så söta, hela bunten (givetvis även deras mammor)!

Ikväll kände jag mig gravid igen, lade babyn i bärselen och sedan gick vi ut och traskade runt Mikael enduro spår i skogen. Och tusan vad jag kände av foglossningen igen, huj! Hemska saker alltså tänk att jag hade det så där jobbig, plus tusen gånger värre när jag var gravid. Inte igen tack!

Nu ska jag äta lite bärkvarg som slapp över från idag. mums!

Tillägg till före gående inlägg..

Okej, när jag tänkte efter så finns de en sak som skulle få mig att kunna föda någon annanstans. Och det är egentligen vid vilket sjukhus som helst - med kriteriet att min goda vän Johanna skulle jobba där! Så Johanna, se nu till att jobba som barnmorska när (om) det bli dags för ett barn till! För jag vet att du kommer att bli världens bästa barnmorska! :)

BB

Varje gång, precis varje gång jag läser något om att BB i Jakobstad är stängningshotat blir jag väldigt ledsen. För jag vill att BB ska finnas kvar, det måste få finnas kvar. Jag vill inte föda vid något annat sjukhus! Sa åt Mikael efter att vi fått Alissa, "om BB här stänger så tänker jag inte föda fler barn, så de så".. Jag kände mig så trygg i lilla Jakobstad, vi fick så bra vård och blev omhändertagna av underbar personal som verkligen brydde sig, jag var inte bara "en i mängden". Jag kommer inte på något negativt alls. Snälla, snälla stäng inte vårt BB..

17.11.2010, v39+3

Trött och trög var jag denna morgon, bara för att jag visste att jag måste stiga upp ur sängen. Och lättare blev det ju inte av att ha en kelsjuk hund som helst av allt ville ligga under täcket och värma sig. :p Men upp kom jag till sist, åt frukost och gjorde mig i ordning för ett rådgivningsbesök. Samt köpa en blomma åt min mormor som fyller 81 år på söndag, eftersom jag inte var säker på om jag skulle kunna fira henne då.. 


Rådgivningsbesöket då. Vikten hade ökat en aning, sf måttet hade också ökat - med 1cm. Berättade om min huvudvärk och trötthet, vilket visade sig vara pga. mitt höga blodtryck, 130/90 samt att proteinet i urinet denna gång var på +3 ända. Så min hälsovårdare ringer till bb och där vill dom att jag kommer in genast. Väntar hem sambon och sen bar det av. Det togs blodprover, jag låg i ctg-kurva och mitt blodtryck mättes - och det bara steg. Som högst mättes det till 150/130. Läkaren kom och vi fick göra ett UL, tösen mår bra och det gillar jag. Hon väger ungefär 3300g. Jag fick med mig hem medicin mot mitt höga blodtryck samt order om att vila. OCH - att jag ska befinna mig på BB imorgon en 8-tiden för att bli igångsatt. :) Jisses vad spännande. Tänk att jag snart får hålla i vår dotter för första gången. Försöker vila och ta det lugnt nu, men det är lättare sagt än gjort. Det är så spännande, får se hur det blir med sömnen inatt. 
Wish me luck!
     

5 dagar till bf

..kom igen, kan det inte hända något. Jag är så otålig! Hela gårdagen var jag rätt rörlig och orkade göra massor, idag gör det ungefär lika ont i benet/höften som förra onsdagen. usch. :/ Men idag går det ändå rätt bra att ha ont, eftersom jag har sambon med mig här hemma. Han känner sig lite krasslig, eller vinglig heter det så han bestämde att han skulle vara hemma idag. Smart drag enligt mig, ingen bra kombination att klättra på byggställningar med svindel! Bara han hålls frisk, han får inte bli sjuk nu när det är så nära till att vår bebis kommer. Håller tummarna! 

Väntan

Egentligen kan jag inte riktigt förstå att jag faktiskt kommer att bli mamma inom en snar framtid. Helt sjukt. Hur "redo" jag än känner mig känns det ändå lite overkligt, går inte riktigt att beskriva känslan. Riktigt pirrig känner jag mig - förväntansfull. :) Jag vill ju så gärna att hon kommer snart, snart typ nu.. helst innan lördag. Men hon kommer när hon själv vill, det är inget jag kan göra något åt. Det är bara att vänta snällt. Hela tiden, dag som natt genast när jag känner minsta lilla värk eller molande känsla i magen tänker jag om det kanske är på gång snart. men neee-e. :p Den här väntan är rätt jobbig när jag inte vet när det är dags, vilken dag är det jag går och väntar på? Det kan ju faktiskt ske redan idag/inatt eller först om 2 veckor, det kan man ju inte veta... Det är jobbigt att vänta.     

Första UL i v 12 (11+4)

11.11.2010 - 10 dagar till bf

Smärtan jag kände igår natt/morgon/dag försvan senare mot kvällen, vilket var så skönt. Vilken lättnad jag kände när jag skulle sova igår och kunde svänga mig, nästan utan att det gjorde ont. Hurra! 


Jag kom mig nog iväg för att besöka Anniina igår. Mikael slutade tidigare och körde dit mig, det var skönt att inte behöva köra själv. Det var en riktigt trevlig eftermiddag jag hade, och jisses vilken söt kille dom har. :) Kommer nog på besök flera gånger, men helst inte före vår bebis är här - för jag började längta ännu mer efter henne när jag så en annan liten bebis. :p
Idag är jag väldigt trött, p.g.a tidigare väckning än vad jag vant mig vid dom här senaste veckorna. Sover vanligtvis till en 10-tiden, men idag skulle jag befinna mig vid mvc kl 10 så då kan man inte sova. Nu är det 3:e veckan jag inte ökat i vikt, en lättnad för mig själv att inte se siffrorna stiga men samtidigt känner jag mig lite orolig om inte bebisen växer. Har hittills gått upp 17kg. Mitt sf mått ligger på 33cm, det har det också gjort de senaste veckorna. Blodtrycket var en aning högre än förr 130/90, och jag hade protein i urinet. Lite svullen börjar jag också bli, men min hälsovårdare sa att det inte är någon panik?! Men som blivande mamma är man ju lite orolig, jag vill ju inte få havandeskapsförgiftning.  


Nu har jag varit duktig här hemma, har plockat undan och torkat av bänkar/bord. Så nu låter jag Mikael göra det sista när han kommer hem, nämligen dammsuga! :) Och nu är det nedräkning till bf riktigt på allvar, för nu kan jag räkna dagarna på båda händerna - 10 dagar kvar! :)   

v 39 (38+0)

Har hittills känt mig rätt lycklig över att jag inte samlat på mig någon vätska. Men igår kväll upptäckte jag nog att det har jag visst börjat göra. Fötterna hade helt tappat sin form och var mest bara två tjocka korvar, från vristen ut till tårna. Och gud vad det gjorde ont när jag försökte röra på tårna sen, usch. Tur för mig att det inte är så länge kvar! 


Detta är en dag utan program, vaknade runt 10 - åt frukost och sedan dess har jag suttit vid datorn och tittat. Men vad ska jag göra nu, har tråkigt till max men inget att göra.   

Tack för den här helgen!

Trött och seg hela dagen. Men lite har jag fått gjort i alla fall, tvättat mera kläder (evighetsjobb..), plockat upp lite och sist men absolut inte minst, haft Maria och Johan på kaffe besök. Trevligt. Så summan av den här helgen är att jag umgåtts med riktigt trevliga människor - varje dag! :) Det kan ju inte klassas som annat än en toppen helg.
Nu sitter jag och Mikael och myser, tittar på nya Robin Hood filmen, men det är nog inte en film i min smak som ni kanske märker eftersom jag istället sitter och bloggar. Sällskap är jag ju ändå, så det kanske uppskattas. 


Om exakt 2 veckor är det beräknat födelsedatum för vårt barn. Hoppas verkligen att hon kommer innan den dagen, för jag vill verkligen inte gå över tiden. För dom dagarna kommer säkerligen vara riktigt långa och jobbiga. Och det börjar bli så tungt att röra sig, tungt att sova, ja allt känns rätt tungt. Så nu ska vi hålla tummarna att tösen kommer inom dessa 14 dagar. Och dessutom vore det lite roligt att få vara på BB så länge Johanna är där på praktik. :) Hon är ju inte på själva bb längre, men hon skulle ju finnas där och kunna titta in och hälsa på mig sen när jag ligger där. :) Hennes sista praktik dag (om jag inte minns helt fel) är dagen vi har bf. Ännu en orsak till att hoppas hon kommer till oss snart. Jag längtar ihjäl mig. 

Lugn

..Men nu är han hemma igen, vilket gör mig lugn! :) Tänk att man kan bli så nervös över att han glömmer hem sin telefon. Å andra sidan vore det ju typiskt att det skulle "hända" något när jag inte kan få tag i honom. Bara lite nojjig. :p
Inatt har jag dessutom sovit oroligt, vridit och vänt mig samt drömt en massa underligt. Och magen har värkt till nu och då och jag har känt av en molande värk nästan hela natten nere i magen. Men trots det var jag ändå inte trött när jag vaknade lite före 8.  


Ikväll ska vi umgås med ett gäng härliga typer, J&R och J&N. Vi ska äta tortillas och ha det mysigt. Det ser jag fram emot. :) Måste ju passa på och umgås med vännerna nu innan bebben kommer. För man vet ju inte när nästa gång blir. 
Nu ska jag hänga upp tvätt, bl.a. lite bebiskläder, det är så mysigt att stå och hänga upp dessa små kläder och samtidigt stå och fantisera om hur hon kan tänkas se ut sen när hon får använda kläderna! :)  

Då var det kväll igen..

Som vanligt var allt bra vid rådgivningen, bara blodtrycket som var en aning högre än vad det brukar vara. Men inget farligt. Och till min stora förvåning var det första gången jag klev upp på vågen - och inte ökat i vikt. Det var något nytt.
Precis som efter förra råddan besöket var jag på kaffe dejt med Johanna, Joanna var också med denna gång! :) Trevligt trevligt.
En annan trevlig sak var att när jag loggade in här på bloggen upptäckte jag att jag var en av vinnarna i bambino-napp tävlingen jag har deltagit i. :) Små saker som förgyller. Nu har jag nog tillräckligt med energi för matlagning, blir riktig husmanskost idag - potatis med köttbullssås.     

17 dagar, ungefär

Ja som rubriken lyder, 17 dagar till beräknat bf. Nedräkningen är hårt på gång. :) Idag blir det en lugn dag. Ska bänka mig framför tv:n med ett avsnitt av One tree hill och ett av gossip girl och invänta besöket till rådgivningen som är 12.30. Jag känner mig så trött i kroppen efter gårdagens städnings maraton, började ju här hemma med att städa hela huset för att sedan fortsätta hos moster. Hjälpte henne med att ordna upp i några lådor, snäll som jag är. Mat, kaffe och sällskap fick jag i utbyte så det var en bra deal. :)

Och en sak till, vad ska man skriva för att få lite respons, lite feedback från er läsare? Jag skriver ju främst för att jag är i behov av att få skriva av mig, men lite gensvar vore inte så dumt. En konversation mellan er och mig helt enkelt. Känns ju lite fånigt att påpeka detta, men kanske någon förstår vad jag menar. Så här blir det när man är hemma för mycket. ;) Nu tv.

____________________________________________
Jag vet att vissa är duktiga på att kommentera, så det tackar jag för! :) 

En fråga

Fick en anonym fråga: "Varför "skyddade" du och din pojkvän inte er? eller var det planerat att bli gravid så där otroligt snabbt?" 


Till att börja med så, ja vi blev gravida väldigt fort och nej det var inte "planerat". (Med planerat tänker jag på att man verkligen försöker få barn.) Men samtidigt var graviditeten inte o välkommen, och vi visste båda två att chansen/risken (beroende hur man tar saken!?) för att jag skulle bli gravid fanns. Vi kände båda två från början att det här känns helt rätt och vi har aldrig någonsin tvekat eller ångrat att jag vi blev gravida. Det kändes så självklart från början. Läste en artikel en gång i våras om ett par som också blev gravida väldigt fort och mamman beskrev det på ett så bra sätt, "Vår dotter blev till av passion, att jag verkligen älskar hennes pappa. Jag tror på att skaffa kärleksbarn." Och med det citatet avrundar jag svaret på denna fråga!       

Redo för BB

Nu skulle jag kunna tänka mig att söka mig mot bb, inte för att jag tror det på något vis skulle vara dags för det ännu. Utan för att det skulle vara så skönt att veta att jag då kommer hem till ett ny städat hem! Min stora mardröm är att det första jag ser när jag kommer hem från bb är ett ostädat hem. huuuj.
För det är så jag har spenderat denna morgon - med att städa. Och nu känner jag mig så stolt över mig själv! Klappar mig själv på axeln och berömmer mig! 
När jag tänker efter så vill jag nog inte föda nu, precis idag. För jag är så trött efter mitt håll i gång att jag absolut inte skulle orka med någon förlossning. Och då skulle jag ju heller inte få sova i vår ny bäddade säng med nya och rena sängkläder. Hemma blir bäst! :) 

Du är på dag 260 av 280. (92,9%).

Du milde, det närmar ju sig med stormsteg. Vecka 38 (37+0) idag, det betyder alltså att det är 3 veckor - 20 DAGAR till beräknat födelsedatum. Så spännande.

Idag är det ju också debut på att vara ensam hemma. Känns lite konstigt att äta frukost i min ensamhet, dricka kaffe ensam .. Lite tomt är det nog, men samtidigt rätt skönt. Började dagen med att jag lämnade i sängen. Vaknade nog samtidigt som Mikael, runt 6 men har sedan dess legat och läst. Skönt start på dagen och ännu en bok blev utläst. :) Har planer på att börja plocka in sängkläder, handdukar och sånt i skåpen i hjälpköket men får se vad det blir av det. Känner mig en aning svag i kroppen idag, benen bär inte riktigt.

Vardags lyx

Min själ känns rastlös, vill hitta på massor med saker att göra. Men min kropp däremot vill inte göra mycket alls. Svår kombination det där, dom går liksom inte ihop. Bara att försöka göra det bästa av situationen! Min hjärna går på högvarv, tankarna far hit och dit men mest på att jag önskar så innerligt att det snart skulle vara dags för vår barn att komma ut till oss. Jag blir rätt trött på att bara gå och tänka och längta. Helt sjukt att man faktiskt kan hålla någon så varmt om hjärtat fastän man inte träffat varandra än! Älskade unge, kom till oss - snart! 


Lördags morgonen till ära bestämde vi oss för att lyxa till vardagen lite och äta frukost ute på café. Dock är ju "café utbudet" här i vår stad inget att hurra för.. Men visst känns det ändå lyxigt, att sitta där med sin smörgås och sin kaffe kopp och bara ta det lugnt. 

Från toppen till botten

Igår kändes ju dagen så bra, trots vädret. Och jag var glad men trött när jag gjorde sängen sällskap igår kväll. Men sedan när jag vaknar denna morgon är allt helt annorlunda. Jag har sovit dåligt, vridit och svängt mig för att jag domnat i höfterna/bäckenet. Magen har värkt till lite nu som då och jag har känt att jag inte riktigt fått slappna av. Sedan när jag för en dryg halvtimme sedan kämpar mig upp ur sängen känner jag mig lika smidig som en val när jag rör mig. Benen är tunga och värker, magen värker lite och jag är på allt annat än bra humör denna morgon.. Det är dessa dagar jag helst av allt bara vill att förlossningen ska starta, jag orkar inte längre.

Som tur är känns det ju inte så här varje dag! Lite lättare blev det dock när jag fått skriva ner hur jag känner mig. Om 2½ timme ska jag till rådgivningen, det är dagens program.