Väntan

Egentligen kan jag inte riktigt förstå att jag faktiskt kommer att bli mamma inom en snar framtid. Helt sjukt. Hur "redo" jag än känner mig känns det ändå lite overkligt, går inte riktigt att beskriva känslan. Riktigt pirrig känner jag mig - förväntansfull. :) Jag vill ju så gärna att hon kommer snart, snart typ nu.. helst innan lördag. Men hon kommer när hon själv vill, det är inget jag kan göra något åt. Det är bara att vänta snällt. Hela tiden, dag som natt genast när jag känner minsta lilla värk eller molande känsla i magen tänker jag om det kanske är på gång snart. men neee-e. :p Den här väntan är rätt jobbig när jag inte vet när det är dags, vilken dag är det jag går och väntar på? Det kan ju faktiskt ske redan idag/inatt eller först om 2 veckor, det kan man ju inte veta... Det är jobbigt att vänta.     

Första UL i v 12 (11+4)