Jag önskar jag kunde finska flytande, det skulle bli så mycket lättare då. Jag förstår ju finska ganska bra (oftast), bara jag inte blir "överraskad" med en finsk konversation där jag inte alls hänger med och inte ens vet vad saken gäller. Men tyvärr är jag nästan jämt för feg för att öppna munnen och prata finska, jag tänker ofta för mig själv vad jag ska svara på finska men när det väl gäller mesar jag ur. För här i nejden funkar det nästan jämt med att svara på svenska fastän den andra personen talar finska. Det har jag blivit lite för bortskämd med, tyvärr. Och att skriva på finska, hjälp alltså, då tänker jag alldeles för mycket på att få det rätt så det blir till ingenting. Skickade nyss iväg ett mejl på finska efter mycket om och men. Jag hoppas mottagaren förstår mig. ;)
I skolan skulle det vara viktigare att öva på att prata och diskutera, göra sig förstådd på finska. För vad är det för vits att sitta och öva på massa grammatik när man ändå inte vågar prata?! Inte kan jag någon grammatik på svenska heller, skulle jag få ett modersmåls prov på svenska framför mig med grammatik skulle jag knappast få många rätt. Så skulle jag få chansen att från början lära mig finska igen skulle jag nog hellre öva på att prata, lära sig ord och inte lägga så stor vikt vid om det är helt 100% rätt böjt.
Jag vill lära mig, det vill jag. Det är nog bara så att jag måste öva, öva , våga och åter öva. Och jag försöker, som t.ex, så här jag enbart på finsk radio i bilen. Men nu skulle jag ju behöva öva mer på att faktiskt öppna käften och få ur mig några ord. Punkt.