Tröttheten den där eviga trötheten

Hittills den här veckan har jag varit sjukt trött och inte orkat göra mycket utöver "måsten" som laga mat, jobba och sånt. Men idag är det mycket bättre, blev sovmorgon idag och så även imorgon, oh joy! :) Jag har saknat min träning men jag har inte ens orkat bry mig att den uteblivit p.g.a tröttheten. Bättre att fokusera på annat viktigt. Ikväll dock, när Mikael kommer hem från jobbet då ska jag ut på en skön och avkopplande springtur. Det längtar jag efter verkligen. Och det är nu, dagar som idag som jag skulle behöva mitt löpband. Kunna springa en par kilometer medan Alissa sover, hur bra skulle inte det vara? 

Och ikväll blir det parkhäng med mammor och tillhörande barn, mycket länge sedan vi träffats sist så det ska bli trevligt. Bara det inte blir regn, för här ser det inte så lovande ut... :/

Bilden har inget med själva texten att göra men hon är bara så söt.

Alissa stod och klädde på sig lite ett som annat och sa "Hejdå, Mamma o pappa, hejdå".

Kanel bullens dag

Idag bjuder Alissa mamma och pappa på kanelbullar som de bakat i dagis. Sådant uppskattas! Men jag tror Alissa själv menade bullarna åt pappa för hon sa: "Pappas bulla". Hallå? Jag då? 

Profylax

Varför, varför, VARFÖR fanns inte profylax kursen vid BB i Jakobstad för två år sedan? Det var en så givande kurs, nu vill jag bara till förlossningssalen och föda igen och använda mig av den ny funna kunskapen. Så Mikael, kom igen nu! 

Nä, skämt åsido, det om något vore egoistiskt. För hur mysigt det än såg ut igår när 6 stycken mammor sitter och klappar sina magar och berättade om sina förväntnignar. Och tanken på att föda med hjälp av profylaxen gör mig nästan  lite euforisk så vet jag med mig själv att jag i nuläget är nöjd med att bara ha Alissa. Och det är inte så bara, hon är ju vårt allt, vår skatt! De första månaderna tog hårt på mig och har satt djupa spår. Så tanken på att gå igen spädbarns tiden igen inom en snar framtid skrämmer mig. Och kan inte alls se mig i den rollen igen. Det känns bra så här nu, vi har vår lilla familj på 3 och det är vi mycket nöjda med båda två.

Nu kom jag ut på villovägar, det var ju profylaxen jag skulle skriva om. Det är svårt att förklara hur bra jag tyckte kursen var, den gav mig så mycket. När jag förut har tänkt på profylax kurs så har jag tänkt mig att mamman och hennes andning är i fokus, thats it typ. Men det var ju så mycket mer än det. Andning och avslappning var ju en självklar bit. Men också sammspelet mellan den födande mamman och hennes partner/stöd person lyftes fram, vad är mammans roll och vad är pappans/stöd personens roll under förlossningen. Jag blev mest tagen av den sistnämnda biten, antagligen för att det handlade ju om "mig" och min roll som doula. För jag tror nog i många fall känner sig pappan/stöd personen lite vilsen där vid förlossningen och inte vet riktigt vad han/hon ska göra. Som jag nämnde här i början så skulle jag garanterat släpa med mig Mikael på denna kurs OM det skulle bli aktuellt, om.

Avslutar kort och gott så här: Ni som väntar smått, GÅ KURSEN! Gör det. 
Det spelar ju ingen roll om det är första, andra, tredje eller tionde barnet. 

Hittade detta på en annan blogg och jag känner att jag bara är tvungen att dela med mig.

1. I run to leave my troubles behind.
2. I run to move forward.
3. I run to be alone.
4. I run to be with others.
5. I run to push myself to my limits.
6. I run to test myself.
7. I run to compete with others.
8. I run to compete against myself.
9. I run to think about everything.
10. I run to think about nothing.
11. I run to listen to my heart.
12. I run to listen to my thoughts.
13. I run to listen to my music.
14. I run to listen to the quiet.
15. I run to take in the scenery.
16. I run to explore a new city.
17. I run to work out wherever I am.
18. I run to get from point A to B.
19. I run to save on gas.
20. I run to just get out and go.
21. I run to break in my shoes.
22. I run to buy new shoes.
23. I run to salute the sun.
24. I run to be in nature.
25. I run to have a routine.
26. I run to be spontaneous.
27. I run to breathe.
28. I run to relax.
29. I run to energize.
30. I run to reach new goals.
31. I run to reach new heights.
32. I run to reach new distances.
33. I run to get sweaty.
34. I run to become breathless.
35. I run to get vitamin D.
36. I run to manage my weight.
37. I run to enjoy that dessert
38. I run to be fit.
39. I run to be healthy.
40. I run to have great legs.
41. I run to have great lungs.
42. I run to be faster.
43. I run to be stronger.
44. I run to get better.
45. I run to escape.
46. I run to be present.
47. I run to be mindful.
48. I run to be a better athlete.
49. I run to be a better person.
50. I run to feel alive.

I run because I can. And as long as I can run, I will.

Andning och avslappning

Ikväll har jag något mycket spännande och intressant på gång. Jag ska nämligen lära mig om andning, avslappning och mental förberedelse inför förlossningen. Som jag senare, förhoppningsvis kommer att ha nytta av i förlossningssalen. Och nej, det är inte jag som ska föda! Utan mamman som jag har den stora äran att vara doula åt, som jag ska hjälpa och stötta för att hon ska få en så bra förlossnings upplevelse som möjlig. Hon undrade om jag ville gå kursen Annas profylax med henne (som de ordnar vid Malmska i Jakobstad, första sjukhuset i Finland som erbjuder profylax kurser) och självklart ställer jag upp på en sådan sak. Vilken ära! 

One step at a time

I januari var jag inne på det här med hur många steg jag tar på en dag, och den rekommenderade mängden på 10 000 steg. Vet ni, tiotusen steg är jätte många steg. Hade på steg räknare hela dagen igår och jag kom bara upp i ca 7000 (6978 för att vara exakt). Och då går jag ju ändå av och an i jobbet i ca 6 timmar vare dag. Igår kväll var vi dessutom och lekte med Alissa på idrottsplan och var via butiken och veckohandlade, men likväl kom jag inte upp i fler steg än så. 

Kan bara tänkta mig hur svårt det måste vara att gå så många steg för dem som har stillasittande jobb.

Jag har hakat på detta, så därför håller jag koll på mina steg. 

Den gamla hederliga vägen - snigelpost

Satt och rensade lite i min inkorg idag och där mitt bland allt annat hittade jag en räkning som hade förfallodag för 3 veckor sedan. Jag bara, ojdå! Men varför skicka räkningar tillsammans med mejl, det är ju hur lätt som helst att missa. Som i mitt fall, det var en bekräftelse på att vår stuga i Ruka var bokad men där i mejlet fanns en pdf fil med själva räkningen också. Och jag hade inte scrollat ner tillräckligt långt för att upptäcka den -  förrän idag då. Nå nu är den i alla fall betald, bättre sent än aldrig brukar man ju säga.

Summering; Jag föredrar att få pappersräkningar hem i brevlådan om man nu måste föredra räkningar i någon form.