Sverige, Vålådalen och Axa fjällmaraton 2014, del 4

Forts... (del 1, del 2 & del 3)

Lördagen då, resans orsak och huvudmål. Mikaels huvudmål - Axa fjällmaraton 2014. Jag och Alissa lämnade ensamma i vålådalen redan kl 8 på morgonen när Mikael tog bussen till Edsåsdalen där starten gick. Vi hade en riktigt lugn morgon i husbilen, låg och drog oss länge, åt frukost i lugn och ro innan vi gick ut och såg oss runt. Hela dagen satt vi till och från vid målgången och tittade på duktiga löpare som kom i mål. Först eliten på korta banan (13km) och även en hel del andra löpare. Under tiden satt jag med jämna rum och uppdaterade telefonen för att se hur det gick för Mikael. Efter 3 timmar och 24 minuter kommer första löparen av axa fjällmaraton i mål. Efter 4 timmar och 1 minut kom första dam i mål. Imponerad till tusen, jag fattar inte hur de gör! Det var fin stämning vid mål området och där spenderade vi hela dagen tills vi slutligen såg skymten av Mikael och fick äntligen heja honom över mållinjen. Alissa var stolt över sin pappa och jag över min make. Jag tror inte jag skulle komma mig i mål alls. ;)

Det var en trött typ vi mötte efter målgång, något annat vore konstigt. Här, på Mikaels blogg kan ni läsa hans upplevelser. Efter lite återhämtning och vila var vi tyvärr tvungna att börja packa ihop och köra vidare eftersom Mikaels semester skulle ta slut på måndag. Jag körde så långt jag bara orkade för att vi skulle hinna in och shoppa (hamstra hem lite nödvändigheter) i Umeå på söndag innan båten skulle gå kl 13. 

Hamstrade hem crème fraiche från Oatly ;)

Summa summarum: Härlig resa, avkopplande att vara bort hemifrån så många dagar i sträck (jag städade inte på 6 dagar, underbart!), vi har sett mycket fina platser. Fin familjetid helt enkelt. Men det var synd att vi måste skynda oss hem och Vålådalen är nog lite onödigt långt bort, tyvärr. Ser fram emot nästa resa, vart och när de nu kan bli. :)

Sverige, Vålådalen och Axa fjällmaraton 2014, del 3

forts... (del 1 & del 2)

Fredagen var egentligen den ända dagen vi inte hade något inplanerat och vi skulle inte spendera något tid alls längs vägen vilket var otroligt skönt. Solen sken och det var fint väder så efter frukosten var äten packade väskorna med matsäck och begav oss mot Ottfjället (1650 möh). Det går en vandringsled från Vålådalens fjällstation ända upp till toppen och den är ca 5-6 km lång. 

Först traskar man upp längs med slalombacken i Vålådalen för att sedan komma ut på en liten väg och det är där man börjar se den vackra utsikten med fjäll åt alla håll och kanter. Efter ca 1 km svänger man sedan av vägen och man tar riktning på Ottfjället. 

Vi vandrar i sakta mak och stannar till med jämna mellan rum, endera för att sätta oss ner, utforska något eller bara för att stå och beundra utsikten. Alissa tyckte det var intressant att man kan dricka vattnet rakt ur fjällbäcken. 

Vart efter att vi går blir träden bara färre och mindre hela tiden och växtligheten börjar försvinna och ersättas av sten. Svalare och behagligare temperatur blir det också. 

Men ända upp till toppen kom vi oss tyvärr inte, utan vi stannade ca 100-200 meter nedanför av den orsaken att det började åska och bullra och vi ville inte befinna oss uppe på kalfjället tillsammans med Alissa i oväder. Men vi satte oss i alla fall ner en stund för att hämta andan och beundra naturen.

Toppen i sikte

Jag är mäkta imponerad av Alissa, vår 3-åring som gick 85 % för egen maskin uppför fjället. Neråt började hon vara väldigt trött i benen och det med all rätt så hon skjuts på våra axlar ner tillbaka till fjällstationen.

Det var även en första gång för mig att ta mig upp till toppen på ett kalfjäll. Vi har ju inte tillgång till sådana här hemma precis. En mäktig upplevelse och känsla, utsikten och naturen slog nästan andan ur en och jag har nog aldrig känt mig så liten. Tanken på att bestiga toppen var berusande men jag är sist och slutligen inte så besviken över att jag inte fick göra det för jag tyckte det var mycket finare att vandra precis vid gränsen där träden slutade. Där det fanns lite växtlighet men man såg ändå de mäktiga fjällen åt alla håll. Mer sådan vandring tack!  

Sverige, Vålådalen och Axa fjällmaraton 2014, del 2

Forts.. (del 1 hittar ni här)

Efter vårt stopp i Järpen bestämde vi oss att göra ett besök till Åre innan vi svängde av mot Vålådalen. Där gick vi runt och strosade i byn samt åt gott på ett café med bara eko och närproducerade produkter. Lite dyrt kanske men väldigt gott. 

Mot Åre

Mot Vålådalen var det mycket långa backar och husbilen fick nog kämpa lite för att orka. Men fram kom vi! ;) Parkerade på en provisorisk camping mitt i smeten. Utforskade fjällstationen och vilade lite innan vi på kvällen gick för att titta på Inov-8 sprinten som var nytt för i år.

Det var få damer anmälda och jag blev tillfrågad om jag inte ska delta. Men nej nej, absolut inte av fler orsaker. Jag springer inte så mycket, jag hade inga andra spring skor med än mina roadx och försök springa en 500 meters sprint bana UPPFÖR i helt släta skor och att tävla mot Emelie Forsberg var inget jag kände mig road av. ;) Men att titta på var trevligt. Rolig tillställning och fin utsikt över de närmsta fjällen hade man där i slalom backen. 

Sverige, Vålådalen och Axa fjällmaraton 2014, del 1

Hej på er! Det är regn i luften och Alissa somnade mitt i leken på golvet så jag tog tillfället i akt och gick igenom lite bilder från vår resa till Vålådalen. Och tänkte samtidigt ta en kort resumé för er. 

Häng med! :)

Vi startade hemifrån på måndag kväll i hettan med 1200 km framför oss och vi pinade oss ända upp till Haparanda där vi sov första natten. Lunch på Ikea dagen efter samt lite mat shopping innan vi körde vidare söderut. Jag tror förresten det aldrig blivit så billigt vid Ikea för mig tidigare. Ynka 17€ spenderade jag (om vi räknar bort lunchen), tummen upp för mig! Nästa anhalt blev Byske havsbad, längre än så orkade vi absolut inte köra i hettan. Badade, åt och sov för att sedan styrka kosan vidare neråt och inåt mot Östersund. Körde igenom en hel del mindre och större städer på onsdagen, vädret var lite svalare så vi passade på att köra så långt vi bara orkade. Och till Krokom utanför Östersund kom vi oss. 

En av 4 renar vi fick stanna för. Vi såg inga fler än så på hela resan

På torsdag morgon kände vi att målet var nära med bara dryga 90 km kvar till Vålådalen. Plockade ihop vårt pick och pack och tog ett första stopp redan i Järpen, vid Lundhags fabriksbutik. Där strosade vi runt och kunde lätt ha gjort av med hur mycket pengar som helst. Efter en lång stund i provhytterna kom vi bara ut med ett par byxor åt mig. Som jag länge suktat efter. Men det var inte så lätt att hitta en passande storlek åt mig så det var nog tur att jag inte försökt mig på att beställa på internet som jag länge tänkt. För en storlek som passade bra i midjan hade säkert 20-25 cm för långa ben och en storlek mindre där benen var lagom långa blev för tajta i midjan. Provade även D modell av byxorna, längden var bra men alldeles för lösa i övrigt. Så slutligen tog expediten fram största storleken av junior modellen och de passade perfekt. Och ganska mycket billigare blev det också! :)