Underbara helg och söndagsångest

Det har varit dött här över helgen, men vem har liksom tid att sitta vid datorn när man är ledig och hemma tillsammans med sin familj? Inte jag i alla fall. Har hunnit både med det ena och det andra denna helg. Lördagsförmiddagen tillbringades utomhus där vi fortsatte med stenmuren, eftermiddagen skördade jag rabarber och städade och getterna. När Alissa sedan vaknat fick hon umgås en stund med mormor och morfar medan jag och Mikael packade ihop lite saker och stack ut till villan för att bada bastu. Medan vi väntade på att bastun skulle bli varm hann vi både med en kort löptur och middag. Jag hann bara hem och byta kläder innan Joannas bil vände upp på gården. Ett bio besök stod som nästa programpunkt. 

Magic Mike såg vi, med lättklädda, stippande män med snygga kroppar. Men jag tyckte filmen saknade handling och var egentligen inte alls så bra, alltså ingen succé enligt mig - trots halvnakna killar. Trevlig sällskap hade jag ju ändå och vi avslutade kvällen vid netti på en öl. Kom hem vid 12 och jag kände på mig att jag kommer att vara dödstrött på söndagen. Och jag hade så rätt. Det var ju egentligen Mikaels sovmorgon då men jag orkade inte upp. 6 timmars sömn är för lite för mig, jag behöver 8 åtminstone. Så då vet ni hur tidigt jag går och sova på vardagar när jag ska upp senast 04:30....

Söndagen till ära kände jag mig som en liten duktig husmor, kokade 5 liter rabarbersylt. Tidigare var jag helt såld på hallonsylt men den är nu ersatt av rabarbern. Mums! Förflyttade mig hem till min mor och far där jag hjälpte mamma att koka äppelmos, 6-7 liter blev det. Bäst att hjälpa till lite när det är min man och min dotter som äter massvis med äppelmos. Att koka mat hemma, ensam när Mikael var ut på långläk kändes allt annat än motiverande så jag hjälpte mamma istället och så åt vi alla där. Mycket trevligare, både att laga maten och att äta, potatismos och köttbullar blev det. Ja och sedan var den helgen slut, kvällen kom och jag kände av min sedvanliga söndagsångest när klockan närmade sig 19. Den jobbigaste timmen på hela veckan - mellan sju och åtta. Samma sak varje vecka när det känns som att helgen rusat förbi alldeles för snabbt och det finns så mycket jag ännu skulle vilja hinna med och att jag dessutom tänker på att jag måste orka upp nästa morgon. Blä för den timmen alltså, skulle helst av allt vilja krypa ur mig själv och slippa den känslan. Men det lättar oftast när jag kryper ner i sängen där runt just åtta, läser lite och slumrar in. Vaknar sedan på måndag morgon relativt pigg och utan ångest. Och tur är väl det!