Ett ämne jag funderat rätt mycket kring den senaste månaden med många blandade känslor. Men har nu dom här senaste veckorna verkligen insett att det som funkar bäst för mig är att mata Alissa med flaska, alltså hon får ersättning. Och det känns verkligen bra, en tung sten som lyfts från mitt hjärta och jag har börjat njuta av att vara mamma. Amningen passade inte alls åt mig, Alissa åt nog bra så det var inte där problemet satt. Varje gång det var matdags blev jag irriterad, ångesten kom sakta krypande och tårarna rann. Jag trivdes inte alls och ville verkligen inte ha henne där i min famn, och ni kan ju tänka er hur det fick mig att känna - som världens sämsta mamma. När jag hade någon med mig, Mikael eller någon annan gick det bättre för då kände jag mig lugnare. Men jag kunde ju inte ha någon med mig jämt och ständigt, det var ohållbart.
Att ta steget och bestämma mig för att sluta amma var inte smärtfritt, många tårar och tankar har gått åt. Främst för att det känns så tabu med att inte amma. Överallt kan man läsa om att det är så bra att amma, att både mamman och babyn njuter osv. Det talas mycket mer sällan om motsatsen - som jag upplevde. Efter många diskussioner med sambon och hans stöd så har jag nu helt slutat amma. På familjeliv.se hittade jag också stort stöd hos andra som känner likadant och från rådgivningens sida känner jag också att dom stöttar mig och lyssnar på när jag berättar om mina känslor. Har funderat över varför det kan vara så här!? Men kommer inte fram till något, det är väl bara så att det passar inte alla helt enkelt. En annan sak som jag verkligen inte förstod var hur någon kan njuta av att amma, för mig var det ju bara hemskt. Men det är säkerligen samma känsla som när jag nu ger henne flaskan, jag kan sitta och titta på henne och blir alldeles varm inombords när jag ser henne njuta av maten. Jag känner mig lugn och harmonisk och stortrivs!
Visst jag håller med om att det är praktiskt och enkelt att amma, fram för allt billigare. Men det är ju ändå huvudsaken att alla mår bra och orkar med vardagen. Nöjd mamma - nöjd bebis. Det som har känts viktigaste för mig är att jag insett för mig själv att man måste inte amma om det inte går. Och nu känns det ännu bättre när jag skrivit ner och ventilerat mina tankar och känslor. Vilken lättnad!
Jag känner så igen mig i de du skriver! Sådär va de fö mig å för ca. 1 månad sen (men kan fortfarande vara så ännu ibland!) jag blev deppad rätt ut sagt av att amm, jag trivdes int alls! Jag börja själv må så myki sämre. Men folk sa åt mig hela tiden att de e så viktit att jag ammar å bla bla bla. Och de ju jo int saken bättre. Orsaken varför jag fortsatt att amm var för att han var upp så myki på nätterna, åt varenda timme nästan så de sko ha blivi så "prackot" att stiga upp varje gång och värm flaskan. Men vi börja ge Alex ersättning å, åså amma jag också. Nu först tycker jag att jag har blivi mer bekväm me ammase och jag vågar amm inför folk. Men visst väntar jag på den dagen då jag själv ska slippa amm längre om jag är helt ärlig. :) Men man ska göra som man själv vill och som man mår bäst av. De e din kropp och det är ditt barn, sen ska man int hör så myki på vad folk sägr om ersättning osv. Alla har ju åsikter om de tycker jag. Men som skrivet, känner så bra igen mig i de du har skriva, nästan så jag sku had kuna skriv de själv :P
SvaraRaderaLinn
Nej, det klart du inte ska amma om det känns på det där sättet!! Själv kan jag inte tänka mig nåt annat än att amma Aliina, tror ja sku bli väldigt ledsen om hon nu mittiallt int sku vila amma mer. Men ibland när man är på besök hos andra sku det vara skönt att få ge flaskan istället för att flasha brösten hela tiden! =D haha.. så det måste det ju vara skönt att slippa?? även om det är naturligt att amma, så känns det ännu lite obekvämt ibland..
SvaraRaderaHuvudsaken e ju ändå att DU kan njuta av ditt barn och att DU mår bra! Här e de lite samma dilemma, fast tvärtom.. Gråter vid tanken på att jag eller nån annan skulle bli tvungen att mata min tös med flaska... Ska ändå försöka på att åka bort några timmar på nyår.. Och då blir mommo tvungen att mata I med flaska.. Får se hur d går och om jag kommer mej i väg eller inte. Tänk så olika man kan vara och de e ju precis så de ska vara :) Njut av din bebis istället. Och fundera inte så mycket på vad andra gör eller inte gör. De e ditt liv och ditt barn :) Kram
SvaraRaderaTack för era värmande kommentarer!
SvaraRaderaLinn - måste nog säga att du är otroligt
duktigt som orkat fortsätta ändå! Men jag kan förstå att det skulle ha varit kämpigt att värma flaskan 1 gång i timmen, Alissa äter ju inte så ofta.
Patricia - Ja det är rätt skönt att "slippa" ta fram bröstet lite här och där - om man ser på det på det sättet. :p
Linda - Hoppas ni kommer er i väg, en stund iaf. :) Vi människor är nog allt bra olika, men tur är väl det!
Tyckt e va jättejobbit ti fösta typ 4 dagana jag å, men sen börja e ga rikti bra fö me iaf å nu e ja som Linda å ska fösök fa iväg på en möhippo å har helt ångest ho ja ska klar åv att lämn Tilde me papp sin å flaskon..:/
SvaraRaderaÅ ja tycker å som all ader har skriva att du ska jö he som känns bäst fö te, å ersättning e jo ett jättebra andra alternativ :)
Jag känner också igen mig väldigt mycket i det du skrivit om amningen! Du har gjort rätt beslut,både för dej o för din bebis! känns amningen obehaglig ska man sluta,ingen ide att pina sig själv!!
SvaraRaderajag älskar att amma eftersom jag känner att bandet mellan mig och vilda stärks och jag känner en enorm närhet medan hon äter.
SvaraRaderajag tycker det är mysigt (även om det kan vara jobbigt att ha henne vid mig näst intill hela tiden) men för mig är det värt det.
jag kan inte svara på varför jag älskar det, men det gör jag :)
det är bra för bebisen med bröstmjölk, men hon kommer bli lika underbar av ersättning så fortsätt med det och njut ordentligt nu, det som är bäst för dig är bäst för alissa.
Starkt av dig att stå för det du känner. Själv så var jag rädd för det motsatta då barnmorskan sa att jag kanske inte hade tillräckligt med mjölk. Det fick hon ju äta upp med tanke på hur mycket och hur snabbt han har gått upp. Hon vart riktigt förvånad sisst vi va där. Man ska stå för det man känner och göra det som passar en själv. Skyddet man får av bröstmjölken är bra men barn ska ju oxå få utveckla ett skydd själva. Så allt fungerar det är bara köra på det man själv känner fungerar. För mig skulle inte flaska eller napp fungera eftersom han vägrar. Det enda som fungerar är tutte och finger, men det har jag inget emot för mig känns det naturligt, samhöirghet och avkopplande.
SvaraRaderabarnet mår bra så länge mamma mår bra!