Igår hade jag en riktigt dålig dag. Inget var roligt och allt kändes bara för mycket - överväldigande, skulle jag ha kunnat skulle jag nog gömt mig någonstans och tittat fram först när det kändes bättre. Men har man en liten bebis är det bara att bita ihop och försöka orka ändå. Fastän jag bara vill ge upp.. Igår var det första gången Alissa blev riktigt arg och ledsen och bara skrek - ordentligt. Tror dock det berodde på att jag blev så nere (nästan på gränsen till hysterisk om jag ska vara riktigt ärlig...), irriterad på allt och alla, kände mig ensam, saknade sambon och var stressad på hunden.
Hur underbar, snäll och nöjd än vår lilla A än är skulle jag ljuga om jag säger att det inte är tungt. För det är tungt, så himla tungt att finnas där och vara tillgänglig 24/7. Till all lycka så under nätterna är det bara när vi äter som vi är vakna, sedan somnar vi om - båda två. Men det tar nog på att bara sova korta etapper. Att inte kunna åka "hit och dit", hälsa på vänner och sådant lika enkelt är en stor omställning... OCH dessa hormoner som spökar - när får man slippa dom? Ena stunden är allt hur bra som helst för att sedan bara börja gråta åt ingenting. Jag är trött på dom.
Med det här inlägget är inte syftet att klaga. Utan det är bara viktigt för mig själv att inse att jag är inte glad varje dag. Det är inte en dans på rosor att ha en liten bebis. Hur mycket jag än älskar Alissa så kan inte alla dagar vara underbara. Ofta tycker jag media förskönar det hela med att ha en baby, "allt är så underbart ..bla bla bla." Och när någon frågar hur det går och hur man har det så svarar man (iaf jag.) väl oftast att allt är bra?! För det låter ju inte lika bra att säga, "vet du, det är riktigt skit, jag orkar inte. är trött osv..." Från och med nu - ska jag vara ärlig, åtminstone för mig själv och kunna säga även när det inte är så bra!
Såde kändes e ibland tå Tilde had sin "rop 6 timar i sträck varje natt period" å..å tå sa ja no som e va om nan fråga, att e jättetungt helt enkelt! så du e no int ända mamman som känner såde, all har vi betär å sämber dagar, å he ska man få ha :)
SvaraRaderaDe e så sant som du skriver. Int ede alltid en dans på rosor. Alex har ju kolik, men de böri ge sig nu. Och de e tufft. Det är en så stor omställning att få barn, och visst är det härligt, men visst kommer de sämre dagar också. Men de hör till. Tror nog att varenda mamma tycker att det nångång är tufft. Kram till dig, och hoppas de blev bättre sen!
SvaraRadera/ Linn
Tror no att om nan sägr e underbart å roligt hela tin att ha barn, så ljuger di nog! Å fast man ibland vill slipp bort en stund, eller man tänker att allt var så myki enklari föri man fick barn. Och ibland blir man ledsen när di skriker och man är trött så man nästan önskar allt sku vara som före man fick barn så behöver man int ha dåligt samvet, he väl helt normalt... visst ere? He betyder ju äntå int att man int älskar sin lilla mest i hela världen!! :)
SvaraRaderaTack för era kommentarer! :) Det värmer att höra att man inte är "ensam" om att känna sig nere och tycka att det tungt.
SvaraRaderaTänk, egentligen är nog alla mammor super hjältar som orkar igenom även en tyngre dag, vi kämpar på tack vare våra små mirakel!