Det är egentligen inte så stor skillnad när h*n kommer, h*n kommer när det är dags så är det ju bara. Lika efterlängtad lär h*n vara ändå vår lilla bebis.
Ska bli så spännande att få se vårt barn ännu 1 gång innan det är dags, om bara 11 dagar. Vill veta hur h*n växer och hur h*n ligger i magen. Jag tror det är en liten bebis, för jag har så liten mage. Och lill*n rör nog på sig massor, men det är sällan som jag tycker det gör ont eller känns obehagligt. Så logiskt borde h*n ha mycket rum att röra sig på, eller så är det en försiktig typ som förstår att inte spraka mamma så hårt. ;)
Nu när jag sitter och tänker igenom dom senaste 7 månaderna så kan jag konstatera att jag har nog haft turen att få må bra under min graviditet. Visst mitt humör har varit både upp och ner, mest ner i början måste jag nog erkänna... Och jag misstänker att det berodde knappast bara på graviditeten, kanske inte över huvudtaget?! Men det är en helt annan historia. Känner mig så lyckligt lottad över att Mikael har stöttat mig och funnits där när jag behövt honom och framför allt orkat med mig. Och underbara vänner har också varit/är väldigt bra att ha. Så vilken tur för mig att jag har dom underbaraste vännerna man kan ha. :)
För övrigt kan jag inte komma på något som jag haft problem med förren jag fick foglossningen i mitten av juli. Och ryggen blir ju försås trött snabbare, ja hela jag... Men det kan jag nog ta för inom en snar framtid kommer det nog vara värt besvären när jag får hålla vårt barn i min famn. Tänk att man kan bygga opp sådan kärlek och längtan till någon man ännu inte träffat, det är obeskrivligt!
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Tack för din kommentar. :) Den kommer att godkänns efter att jag granskat den och jag svarar gör jag här på min egen blogg!