Nya inneboende i ladan

Våra nyfikna dårar, Vera & Elvira har fått nya kompisar. Brahma hönorna Mimmi och Kajsa som Alissa så fint döpt dem till. För de är hennes, hönorna. Det var hon snabb med att bestämma. Hon tycker nog mycket om alla våra andar djur också (hundarna och getterna) men dessa två skönheter är det något speciellt med. Hon matar, kramar och beskyddar dem från allt (och alla, det fick jag befara idag när jag försökte fota dem). När mammas och pappas hund kom in till ladan och började skälla ställde hon sig i vägen för att skydda Mimmi och Kajsa. 

I torsdag flyttade de hem till oss, trevliga typer. Brahma hönorna är kanske inte kända för att vara bra äggproducenter men de är lugna och sällskapliga hönor. Och det tycker jag är bra egenskaper för "sällskaps hönor". 1 ägg varannan dag räknar man med att de värper, ungefär. Inte helt fy skam ändå, typ 7 ägg i veckan borde vi då rimligt kunna få om vi har tur. Brahma hönan är en stor ras, tuppen kan bli upp till 75 cm hög och väga 3,5-5 kg. Hönan något lägre och väger kring 4 kg. 

Kajsa

Mimmi

Sällskapliga var ordet, Alissa (och de flesta andra) kan härja runt utan att de bryr sig nämnvärt. Hon klappar, matar och kramas med dem utan att de går undan. Getterna är ibland och hälsar på, nosar runt och äter upp deras hö som de har i sitt rede. Och vackra nämnde jag, det är något speciellt med deras ansikten (ögon) som skiljer sig från andra hönor jag sett. Kajsa är så fin, blank och svart skiftar nästan på blått och Mimmi är vackert brun spräcklig. Mörk silvertecknad heter färgen. 

I morse när vi gick ut i ladan pekar Alissa efter en stund in hönshuset och frågar "vad är det där?" Och till min stora förvåning var det fint, brunt ägg som fortfarande var varmt. Trodde nog det skulle ta längre än 2 dygn innan de började värpa igen efter flytten. Kände en enorm lycka när jag bar in ägget. Tänk, vårt första ägg från egna hönor. Stort. 

Det skulle vara roligt att någon dag har så mycket ägg att man inte behöver köpa dem längre, så en tupp och 1-3 hönor till tänker vi oss, någon gång i framtiden. Mimmi har redan ruvat fram kycklingar en gång så eventuellt kunde man ju försöka få fler hönor på det viset. Men största delen blir tuppar har jag hört. ;) 

liten och stor

Mammas och pappas lilla valp Ted och vår stora "valp" Siri. Radarparet som busar så att saker yr omkring. Och när Siri tröttnar (hör och häpna) så kan man inte annat än skratta åt henne när hon sitter och lägger tassen runt lillbusen för att han ska lugna ner sig och sluta.

Published with Blogger-droid v2.0.10

Solig och varm kväll bland djuren

Det är lite tyst här men jag prioriterar inte datorn dagar som denna. När solen lyser och vi börjar ha det varmt. Härliga tider! Ikväll hade de vårfest från Alissas dagis, vi var till en Tavast stall och bondgård (som vi bor grannar med, vi har ca 200-300 meter dit genom skogen) för att titta på alla djuren och hästarna, som är Alissas favorit. Ponnyridning hade de också åt barnen och jag trodde faktiskt inte Alissa skulle våga rida. Hon pratar jämt om det men jag trodde att när det väl gällde så skulle hon ångra sig, men det var inga problem alls. Mera, jag vill mera fick vi höra efteråt. En mycket trevlig kväll tillsammans med barnen, föräldrarna och dagispersonalen! :) 

Förväntansfull före ridturen

Evighets projektet

 

Alltså på riktigt, att fixa pälsen på denna kille är bland det värsta jag vet. Nerverna räcker inte till, varken på mig eller honom. Urk!

Saunayoga och Siri

Började denna lördag med saunayoga tillsammans med Joanna och Johanna. Det var lika härligt även denna gång. Kan vi inte snabbspola till den 16:e när nästa tillfälle är? :) 

Och när man kommer igång tidigt (yogan börjar 10) från morgonen en helg dag känns det som att man hinner med så mycket mer. Efter lunch hoppade vi i bilen och styrde kosan mot Larsmo, andra gången för mig denna dag. Där hälsade vi på hunden jag nämnde i några inlägg tillbaka. Det var en väldigt söt och glad varelse som heter Siri som vi möttes av. Hon är en blandras tjej (siberian husky och hovawart) på 1 år som hade barnasinnet kvar om man säger så, väldigt mycket valp ännu och med massvis med energi. Familjen som har henne nu säljer henne pga tidsbrist och vi kände nästan genast att vi vill ge denna sötnos ett nytt hem. Milou visade genast vem som bestämmer och Siri respekterade det. Leka skulle hon gärna ha gjort men det var inte så lätt med kopplen på utan att trassla in allt och alla. 

Den 11 mars, efter vår resa till Vuokatti får hon flytta hem till oss. Det kommer med all säkerhet bli en intensiv period den första tiden. Nytt hem, nya människor, en till hund, och fram för allt det faktum att hon varit en ute hund och vi vill gärna ha henne här inne tillsammans med oss, som en del av familjen. Men det kommer nog bli bra det här, det känner jag på mig. Vi måste bara låta det ta den tid det tar för henne att bli en del av vår familj. :)

Ekorrn satt i fönstret

Alissa och jag låg och slumrade i sängen när vi plötsligt hör ett märkvärdigt ljud. Först trodde jag att någon gick på terrassen, det lät så. Alissa satte sig upp i sängen och såg lite rädd ut, med stora ögon såg hon på mig och frågade "Mamma, vad händer?" Ljudet kom bara närmare oss hela tiden och vi såg även skymten av något på utsidan. En stund senare ser vi sedan vår* ekorre sitta och titta in på oss i fönstret. Hunden blev smått tokig när han såg det vi såg och skrämde iväg stackaren. Vi hörde att ekorren fortsätte sin klätterfärd runt vårt hus. Den lekte säkert inte nudda marken. ;)

*Jag kallar den vår eftersom vi ser den här i träden bakom vårt hus flera gånger i veckan.

Den här bilden kom upp när jag googlade ekorrn satt i granen och jag tyckte den var rätt rolig. Humorn är på topp så här på morgonkvisten.

Ny lekkompis och livspartner?

Att Milou skulle behöva ha en hundkompis för att liva upp livet en aning och att Alissa skulle få en kompis som kanske vill leka lite mera än förstnämnde herreman har vi tänkt på länge. Förra veckan såg vi en sötnos på 1 år som sökte nytt hem som vi ringde på. Men det var en annan spekulant som skulle titta på henne då förra helgen och vi skulle få höra hur det blev sen. Inget hördes och annonsen togs bort så vi antog att hon då hittat nytt hem. Så ni kan förstå vår förvåning när hennes ägare nu ikväll ringde och frågade om vi fortfarande är intresserade av att komma och titta på henne. Och visst är vi det, så på lördag ska vi hälsa och se vad det är för filur och om hon skulle vara något för oss! Spännande! :)

Den där hostan

Stackars liten har fått hosta och hållit mig vaken hela halva natten. Och när jag pratar om liten är det inte Alissa utan Milou. När jag kom hem nyss från jobbet orkade han inte ens komma till dörren och möta mig utan han låg bara och sov i vår säng. Voi voi.

Vi har blivit med killingar

Nu är våra flickor hemma och de börjar göra sig hemmastadda här. De var lite busiga och rädda när de kom, vilket är helt förståeligt när de för första gången i sitt liv blivit skilda från sina föräldrar. Men de har ju varandra. Vi fick trixa lite innan de kom sig in i hagen och dit hann de bara komma innan ett åskväder drog över. Vi ville inte riskera att de små stackarna skulle bli skrämda av åskan och rymma ur hagen så vi bestämde oss för att de får gå in i ladan i stället. Där har vi suttit och umgåtts med dem hela halva eftermiddagen/kvällen. De är så söta så och de är inte lika rädda längre, utan de börjar bli nyfikna, precis som getter ska vara. Alissa är nog lite fascinerad av dem, hon har iakttagit dem på avstånd mest men här ikväll vågade hon sig på att mata dem och hon sa nog hej då och godnatt åt dem när vi gick.

Elvira är vit och Vera är grå

Alissa matar tjejerna

Vad kan det vara?

Fick några gissningar vad det kan vara för djur som flyttar hem till oss. Kan det kanske vara kaniner eller katter? Eller är det kanske några får eller getter? Ja vet ni, det får ni se imorgon! ;)

Gissa djuret

I veckan får vi tillökning i familjen av två söta varelser, kan ni gissa vilket? 

Bättre lycka nästa gång

Och ja, Johanna var också till stor hjälp när Alissa skulle äta middag och ut för att sova. För Milos tjej kom hit mitt i lunchen. Så Johanna tog över, matade och "nattade". Tusen tack!

För Milos del blev det inget denna gång. Försökte tappert men tjejen var inte riktigt på hugget längre, så det blev mest lek. Men till sommaren, när hon löper igen så ska vi göra ett nytt försök, blir att planera in det bättre då! Så bättre lycka nästa gång. Bra kompisar blev de i alla fal och det var roligt att se på när två likasinnade hundar busade runt.

Bli pappa?

Imorgon är det en stor dag för hunden i huset. Han ska nämligen få träffa "sin flickvän", Lilian och göra ett försök att bli pappa. Om han visste och förstod vad som är på gång så skulle han knappast ligga i soffan och snarka. ;) Spännande.

Får se vem som vinner striden efteråt, (om det blir valpar, vi vet ju inte om det lyckas) jag eller Mikael?! Jag vill ha pengar och Mikael skulle gärna ta en valp.