Som barn var jag väldigt "kräsen" när det kom till mat, eller inte kräsen det är kanske fel ord. Men jag var väldigt skeptisk till nya smaker och ville helst bara äta mammas hemlagade mat. Mammas mat var (är) bäst, punkt.
Men desto äldre jag blev desto mer började jag uppskatta att äta "främmande" mat och prova nya smaker. Nu äter jag nog det mesta faktiskt. Mikael har hittills hittat en sak som han tycker om som jag inte tycker om, blå mögel ost. Nu i dagarna får jag lägga ännu en sak till listan med nya smaker jag lärt mig tycka om - paprika! Det har jag aldrig tidigare tyckt om, men det är ju jätte gott! :)
Som mamma tycker jag att jag måste föregå med gott exempel och äta allt, typ. Så att Alissa ser att man kan äta allt, men man behöver ju inte nödvändigtvis vara jätte förtjust i allt förstås. Jamen, ni förstår kanske hur jag menar! :p
Det är nog viktigt att tänka så, barn märker ju allt man gör och tar efter direkt. Och paprika är ju jättegott! (men blåmögelost är skitäckligt..)
SvaraRadera