Två dagar

Dricker kaffe och äter lite choklad för att pigga upp mig själv. Nu är det bara två dagar till, idag och imorgon som jag måste tillbringa "ensam" med barnet och hunden. Sedan tar Mikael semester och tur är nog det jag skulle inte orka mer. Då ska vi "semestra" i 3 veckor tillsammans.

Och efter de 3 veckorna rusat förbi får jag börja jobba! Jag känner mig rätt udda, för jag känner ingen (i alla fall har ingen sagt det) annan som längtar efter att mamma ledigheten ska ta slut. Jag säger det igen, hemma mamma livet är inget som passar mig. Jag blir knäpp av att bara vara social med Alissa och Milo dagarna i ända. Visst, Alissa ger nog mycket tillbaka, ett leende, ett skratt och jag känner lycka. Men det är inte samma sak som att umgås med någon vuxen.

Inte för att jag pratat så mycket i jobbet heller men jag möter ständigt människor, jobbar bland människor. Så möjligheten att utbyta en mening eller två finns, om jag vill. När jag är här hemma så känns det som att jag ständigt är på jakt efter sällskap, känner så stort behov av att hitta någon att umgås med. Men det känns som att alla andra har så mycket på gång (kanske tur att alla inte har lika tråkigt hemma liv som jag själv), och då blir det ännu tråkigare. För jag känner mig så besvärad över att hela tiden fundera på vem som månne har tid att umgås med mig idag. Oftast lämnar jag bara hemma, tyvärr.
Så hurra för att jobba!

Missförstå mig inte, jag älskar detta underbara barn mer än allt annat. 

Ord kan inte beskriva.

Men jag orkar inte ge 100% när jag bara är tillsammans med henne, hela tiden. Jag behöver lite avstånd för att sedan orka ge allt igen - för det är hon värd! 

2 dagar till, det klarar jag!