På natten (överlag när jag sover), så vaknar jag lätt av minsta lilla ljud och har sedan svårt att somna om. Så har det varit så länge jag kan minnas. Det är ju även därför Alissa fick eget rum redan när hon var 1 månad. För jag vaknade hela tiden, konstant! Nu vaknar jag ju inte av hennes små ljud längre utan först när hon verkligen är vaken och är hungrig/ledsen. Vilket är skönt!
Men då ligger det till så här att jag hör nog Mikael väckarklocka när den ringer, men jag vaknar inte helt och blir pigg (som jag annars brukar bli). Och jag hör heller inte när han stiger upp, kokar kaffe, äter frukost och gör sig i ordning för jobb. Det tycker jag är märkligt, hur kan jag vakna av små ljud när jag inte vaknar av att sambon donar i köket?
Jag har samma problem och vaknar av minsta lilla ljud, vilket är väldigt jobbigt! Så antagligen får Aliina eget rum också när de färdig renoverat! Mamma sa att hon la mig i eget rum mesamma ja kom hem från bb och no har ja överlevt för he! :)
SvaraRaderaJag tror det bara är hälsosamt att sova i olika rum, både för föräldrar och barn! :)
SvaraRaderaSåg tidigare inlägg. Kan inte hålla med till 100. Jag själv kan vakna om jag "hör" att lucas gör ngt ljud som inte är normalt. Jag är lugnare om han sover i samma rum för skulle ngt vara fel så är det större changs att höra honom. Tex om han kräks (spädbarn ska vrida huvudet) men om han inte skulle kunna det pga ngt så hör man hur han börjar hosta bättre och kan hjälpa honom. Jag tror det mer handlar om vad som är bäst för den mamman det handlar om. Jag tror att skulle jag behöva kliva upp och gå till ett annat rum för att kolla honom skulle jag aldrig få sova. Men är man lättväckt som du så är det bättre att ha barnet i ett annat rum. Det med att man vaknar för minsta lilla är en säkerhets sak som utvecklas hos mamman när man fått barn just för att man skall kunna vara lyhörd och vakna om det skulle vara ngt som är fel.
SvaraRadera* Jätte viktigt att ha som mamma (lyhördheten för sitt barn)