Two years

Grattis bloggen på födelsedagen, idag firar vi 2 år ! 

Och stenarna fortsätter ...

Idag känner jag att jag vill skryta lite på min man. Visst är det okej? För jag tycker han är så superduktig som fixar på med stenmuren kväll ut och kväll in medan jag inte gör annat än beundrar vad han åstadkommer. Det kommer nog att bli bättre än jag tänkt mig när det väl blir färdigt! 

Så här ser det ut för tillfället. De som varit hit till oss vet att det på sidan av vägen bara växer långt gräs som inte är till någon nytta alls. Snyggt ser det heller inte ut. Men det problemet löser sig inom kort för vi (Mikael) ska gräva bort det så vi kan så in gräsmatta där i stället, hugga bort och gräva fram "den gamla stenmuren"* som går längsmed vägen ca 1 meter in. 

Detta blir bra, eller hur? 

*Det är nog inte en "riktig" stenmur, utan den har nog blivit till när någon i tiderna skyfflat undan stenar. Men de är i en rätt rak så rad så de får tillhöra vår mur. 

En sak jag tycker är lite fascinerande är att alla stenarna har hittills bara blivit fram grävda eller flyttade ut från skogskanten. Alltså de fanns där redan, Mikael har bara behövt möblera om dem lite. Och mera stenar finns det. I mängder. Vi har ännu inte behövt röra de stora stenbumlingarna som vi tog från mammas och pappas när de grävde ner lite rör. 

Ombytta roller

ja-a. Trött det är vad jag har varit hittills hela denna vecka. Känns som om det är någon tråkig förkylning på gång någonstans i kroppen. Allt blir lidande av att jag varit så här trött, men värst tycker jag själv är att träningen lämnat på hälft. Det stör mig något otroligt, jag är besviken och arg på mig själv. Men samtidigt vet jag att jag måste vila när kroppen säger till. Så är det bara. Har försökt prioritera och Alissa kommer givetvis först. 

Igår kväll blev det dock ombytta roller har jag förstått. Mikael var som vanligt ute, jag och Alissa ställer oss för att sova. Jag trodde vi båda var lika trötta men icke. Hon vill inte sova och jag hade sådan huvudvärk och var så trött ända ut i fingerspetsarna att jag inte hade någon ork med att stå vid hennes säng och försöka få henne att sova. Så jag tog upp henne i stället och tog med henne i vår säng. Där bäddade jag ner oss båda och sa att vet du Alissa, nu är mamma så jätte trött att du får sova här med mig. Jaja, svarar hon. Hon lade sig till ro bredvid mig och till min stora förvåning började hon "pajja" (alltså vad tusan heter det på riktig svenska? Inte pajja som att ha sönder något utan som i smeka kanske?) mitt hår som jag brukar göra åt henne. Jag måste ha somnat utav det för Mikael berättade att han senare såg Alissa sitta i soffan och titta ut på honom. Så då kom han in och se vad som var på gång. Alissa satt snällt i soffan och tittade på tv och när Mikael frågade var mamma är så pekar hon mot sovrummet och säger; där, mamma totar. 

Så sött gjort av henne, men jag känner mig illa till mods. Inte kan man ju somna ifrån sin dotter sådär bara när det vara bara hon och jag inne... :/ Misstänker jag hade lite stegring, för det hade jag även när jag kom hem från jobb idag. Men tack och lov försvann den efter en middagslur. Har varken tid, ork eller lust att bli sjuk. Snälla förkylning håll dig borta! 

En hög med böcker

Fyndade ett litet bokpaket med 6 böcker för ynka 5€ vid bokhandeln idag. Egentligen är det bara Andreas Carlssons bok Dandy som jag var riktigt intresserad av eftersom det var den ända jag kände igen. Men jag tänkte för mig själv att detta är nog ett bra sätt att vidga mina vyer när det kommer till böcker för jag läser oftast samma typ av böcker hela tiden! 

Alexander McCall Smith - Professor doktor von Igelfelds bravader

Anderas Carlsson - Dandy

Klas Östergren - Den sista cigaretten

Karin Ahlborg - Föraktade falukorven

Johan Hakelius - Döda vita män

Maja Lundgren - Mäktig tussilago

Ännu lite mer om dagis

Bara för att jag igår skrev om hur jobbigt jag tycker det är att hämta Alissa från dagis så måste jag bara berätta hur det gick idag. Det gick hur bra som helst, inga tårar, inga skrik och hon vinkade glatt hej då åt alla! :) Hurra!

Gräsänka

Nu för tiden om kvällarna känner jag mig ofta rätt ensam, gräsänka är vad jag är. För Mikael (& Alissa) är så gott som varje kväll ute och leker med pappas nya leksak. Traktorn med tillhörande grävareggat. Alissa kommer nog in runt 19 för att göra sig i ordning för natten, men Mikael han fortsätter nog bara gräva. Jag har nog nästan somnat varje kväll innan han kommit in. Men jag försöker hålla god mig för Mikael håller ju faktiskt på att göra klar vår gårdsplan. Och det är något jag väntat på länge. 

"Baksidan" som vi kallar den men som egentligen kanske är "framsidan" av huset eftersom det är det första ni ser när ni kommer hit, är så gott som orörd, lite lite jord har vi lagt dit. Det är allt. Och övergången från gårdsplanen/den blivande gräsmattan mot skogen har sett riktigt bedrövlig ut. Inget ordning alls. Men nu är det alltså på gång. 

Här övar barnen på att gräva innan de vågar sig runt huset

Väldigt raka diken det blir... (?) 

Baksidan, röjer upp lite i skogen och tar bort stubbar och sånt..

..Och placerar ut stenar som ska bli en stenmur runt hela skogskanten

På andra sidan, vid mitt stenröse, så har stenmuren kommit sig lite längre. 

Det kommer att bli så fint sedan när vi får det färdigt (hoppeligen nästa sommar), när stenmuren är på plats, skogskanten upp röjd och gräsmattan blivit sådd. Trots allt detta kan jag ändå inte rå för att jag känner mig lite smått ensam här på kvällarna. Så är det bara. 

Och ja, stenar är ingen bristvara hos oss har vi igen en gång konstaterat. Därav stenmuren! ;)

Trivas

Idag tyckte jag inte det var speciellt roligt att hämta Alissa från dagis. Eller jo, när jag kom dit och hon såg mig och kom fram för att krama mig, då var det roligt - men inte sen. Hon grät och slingrade sig och försökte göra allt för att jag inte skulle klä på henne ytterkläderna. För hon ville ju vara kvar. Hon grät när jag bar ut henne till bilen och när jag spände fast henne. Hon grät hela vägen tills hon somnade. Inte roligt. Jag vill ju gärna hon ska tycka det är roligt att komma hem. :/ 

Men hon trivs vid dagis och är nöjd och glad, hon sa "jaaa" när Mikael stannade bilen där i morse. Och det är ju kanske det viktigaste, att hon trivs!

En liten Alissa, 1 månad gammal